Under en av de sista dagarna i juni kom beskedet att IKEA:s grundare Ingvar Kamprad tänker flytta hem till Sverige. Därmed får den lilla småländska kommunen Älmhult världens femte rikaste person som medborgare.
Ingvar Kamprad anger känslomässiga skäl till att han lämnar Schweiz. Så är det nog. Därtill ligger det av allt att döma ett antal ekonomiska skäl bakom.
Strax efter Alliansens valseger 2006 avskaffade vi förmögenhetsskatten. Något år dessförinnan hade socialdemokraterna avskaffat arvs- och gåvoskatten.
Få skatter har som dessa tre orsakat sådan skada för vårt lands utveckling. Från 1970-talet och en bit in i det nya millenniet gick ett lämmeltåg med framgångsrika och förmögna svenskar till länder som Schweiz och Storbritannien. Sverige sjönk som en sten i internationella jämförelser av BNP per capita.
Nu har inte enbart Sveriges välstånd i förhållande till andra länder återhämtat sig, själva kapitalströmmarna går numera i riktning hemåt. År 2011 passerades för första gången tiomiljardersstrecket i nettoinflöde av förmögenheter. Enbart från Schweiz respektive Luxemburg strömmade mer än tre miljarder kronor per land hem till Sverige.
Denna utveckling beror på två saker. Dels avskaffandet av arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten, dels att vi i riksdagen under de senaste åren har fattat beslut om en mängd informationsutbytesavtal med länder som Schweiz, Luxemburg och Monaco.
Bankerna i dessa länder måste fortsättningsvis underrätta Sverige om svenska medborgare förvarar kapital där.
Att pengarna kommer hem gagnar hela vårt land, också oss som inte har några förmögenheter att gömma. Vi mår alla bra av att förmögna människor väljer Sverige som hemort. Det leder oftast till att en större andel av deras kapital arbetar i Sverige, och dessutom blir förmögna medborgare värdefulla skattebetalare.
Måtte vi aldrig hamna i den av 1970-talet präglade socialiseringen av privat egendom via höga skatter och löntagarfonder. Sverige är ett så mycket bättre land att leva i idag, för såväl rika människor som oss andra.