KRÖNIKA
I går skrev jag om allmänbildning, public service och upphovsrätt.
I debatten på helagotland framgick att somliga hade svårt att se sambandet och den röda tråden i mitt resonemang. Här finns ett stort folkbildningsbehov och vi i medierna har verkligen inte gjort vårt bästa i denna fråga. Trots att utgångspunkten i dagens mediesituation är dialog och nätverkande lever många redaktioner fortfarande med inställningen att våra yrkesfrågor är ”interna” och inget allmänheten har något intresse av.
Jag utgick nog lite för mycket från att alla hängde med i mitt resonemang.
Journalistik kan vara kommersiell, det vill säga att nyheterna säljer sig själva, folk vill ha nyheter och är villiga att betala för dem.
Men journalistik är också något som många tycker kan vara både obehagligt och onödigt. Makthavare och andra som inte vill att mygel och annat ska bli känt.
De kommersiella medierna, alltså allt utom public service, är beroende av prenumeranter och annonsörer. Samtidigt måste vi stå helt fria från påtryckningar av dem som betalar.
För att klara denna balansgång finns två värden som journalisterna och redaktionerna måste göra allt för att värna: trovärdigheten och friståendet.
Upphovsrätten finns för alla som skapar litterära och konstnärliga verk. Det finns kommersiella skäl, en konstnär eller musiker ska kunna leva på sina verk. Men det finns också en ideell upphovsrätt som är den viktigaste för framför allt journalister, att själv ha rätten att bestämma i vilket sammanhang ens texter eller bilder får användas.
Om en journalistisk text används i till exempel reklamsammanhang, eller för att underbygga en viss åsikt eller ställningstagande, naggas en liten bit av journalistens trovärdighet. Läsaren kan inte veta att texten tagits utan upphovsrättshavarens tillstånd och trovärdigheten skadas.
Därför är de flesta väldigt noga med att påpeka när upphovsrättsintrång begås. Inte med hot eller skadeståndsanspråk i första ledet utan med en vänlig begäran om att det upphovsrättsskyddade materialet ska tas bort.
Särskilt då det handlar om hobbysajter byggda av unga människor som inte har koll på det här med upphovsrätt går man försiktigt fram.
De flesta blir glada när de blir informerade om att de gjort fel. Ofta går det att lösa problemet genom att helt enkelt länka till den artikel man vill uppmärksamma. Då ser läsaren texten och bilderna i sitt rätta sammanhang, lagen följs, alla är glada.
Sammanhanget jag ville peka på mellan den accepterade nonchalansen att betala för public service och förutsättningen att man kan använda artiklar och bilder för eget bruk tycker jag är relevant och värd att uppmärksamma.
Vi måste bli bättre på att berätta inte bara att man ska betala utan varför.