Förhandlingarna mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet visar att partierna har en insikt om att vad de än kommer överens om sedan också måste ha en chans att passera riksdagen. Därför fick vi i går veta att man inte tänker sig att dubbla restaurangmomsen och att Rut-avdraget för hushållsnära tjänster blir kvar.
Socialdemokraterna har vikt ner sig i dessa frågor. Men det beror inte på att Miljöpartiet är så starkt, för det är det inte. Det beror på att Socialdemokraterna ändå inte tror sig om att kunna få igenom dessa skattehöjningar när ytterligare sex partier ska vara med och bestämma vid riksdagens voteringar.
Det är goda nyheter för dem som nu arbetar i eller hoppas få jobb i restaurangbranschen. Och goda nyheter för alla Rut-företagare och deras anställda och kunder. Det är också bra för Sverige som helhet att dessa jobbskapande reformer från Alliansregeringens år nu ligger fast.
Men nyheten gjorde mig uppmärksam på ytterligare ett problem som Stefan Löfven kommer att få brottas med. Ett problem som ytterligare försvårar hans ställning. Han ska inte bara hålla ihop regeringen och överleva riksdagens prövning av regeringens politik. Han måste också hålla ihop sitt parti. Ett parti där det inte finns överdrivet stor förståelse för att Socialdemokraterna nu måste ta hänsyn till andra partier och dela med sig av makten.
På Ring P1 i går – den statliga radions motsvarighet till insändarsidan – hörde jag exempelvis en S-politiker och ombudsman från Göteborg tala om hur oerhört besviken han var över att restaurangmomsen inte ska dubblas. Han kunde inte förstå varför lilla Miljöpartiet ska ges ett sådant inflytande. Att det är riksdagen som sedan har sista ordet, det tyckte han inte heller skulle påverka regeringspolitiken, verkade det som.
Socialdemokraterna har varit borta från regeringsmakten i åtta år. De är vana att få bestämma och den långa tiden i opposition har varit svår. När de nu tror sig ha fått regeringsmakten tillbaka så kommer de undan för undan att upptäcka att den är ihåligare än de mindes den.
Socialdemokraterna kunde förr driva en minoritetsregering som ändå var beslutsfähig. Nu är läget helt annorlunda. Dels för att ett parti till ska ingå i regeringen. Dels för att denna regering ändå måste ta stor hänsyn till riksdagen.
Det är stor risk för att den besvikelse inom Socialdemokraterna som kommer till uttryck nu, under förhandlingarna med MP, bara kommer att tillta under mandatperioden. Det kan vara ganska orättvist mot Stefan Löfven. Men den sortens rättvisa som Stefan Löfven skulle behöva finns det inte mycket av i toppolitiken.