Runt om i landet slimmas redan tajta nyhetsredaktioner för att minska kostnaderna i en krisdrabbad bransch. Redaktionsledningar försöker se ut som om de själva tror på det de säger när de konstaterar att det inte kommer att leda till lägre kvalitet eller sämre förutsättningar för kvalitetsjournalistik.
Bara under förra året försvann 300 journalistjobb, det lär inte bli färre 2012, häromdagen berättade Mittmedia att de under de kommande tre åren ska dra in 150 tjänster vilket innebär att 20 procent av journalisterna försvinner, bara inom den koncernen.
Den svenska lösningen på tidningskrisen har hittills varit samordning och stordrift. För de tidningar som har presstöd blir balansgången ibland kreativ ibland mer en teknisk formalitet för att hålla kvar ett minimum av exklusivitet för de olika utgåvorna.
Papperstidningen har dömts ut så många gånger att den redan borde ligga död och begraven men liket lever och är fortfarande det som medieföretagen tjänar pengar på.
Hur man jobbar med produktutveckling inom mediebranschen kan beskrivas med det faktum att man efter 20-25 år (!) fortfarande står handfallen när det gäller att göra affär av ”tidningen på webben”.
Och här finns också den stora stötestenen. För trots att papperstidningarna ännu lever och går bra kan man inte blunda för att de vikande upplagorna någon gång når botten. Och en kostnad som är betydande (och växande) för dagstidningarna är distributionen. Om papperstidningen anses anno dazumal vad ska man då kalla systemet med att köra den hem till alla som köper den? När kostnaden per distribuerad tidning blir för stor måste man tänka om.
Varför ska då tidningar ha presstöd över huvud taget? Ska inte marknadskrafterna gälla här som i alla andra branscher?
Om man tycker att en fri press är en viktig del av demokratin så är svaret enkelt. Alternativet ser vi i bland annat USA där politiska intressen äger och styr nyhetsbevakningen, en sanning i den ena kanalen, en helt annan i den andra.
Vi har politisk nyhetsrapportering i Sverige också. De etablerade medierna har utmanats av bloggar och sajter som styrs av sina egna regler medan de etablerade medierna styrs av branschregler vars viktigaste grund är saklighet och allsidighet. Mediernas trovärdighet och förtroende ifrågasätts trots det och här finns starka krafter som vill göra allt för att misstänkliggöra och framställa traditionella medier som en del i ett etablissemang som gör allt för att dölja sanningen för folk.
Dessa krafter skulle självklart jubla över en kraftig inskränkning av den fria pressen i Sverige. För ju färre objektiva sanningar som sprids, desto bättre blir förutsättningarna att nå framgång med en politik som grundas på fördomar och rasism.