Vad tycker väljarna om blockpolitiken? Dagens Nyheter sökte svar på den och publicerade i lördags en opinionsundersökning där de undersökta fick välja på två alternativ. Tycker de att det är bäst att:
* partierna före valet bildar block och gemensam politik, eller
* varje parti går till val med egen politik och eget program
Bland dem som definierar sig som tillhörande ett borgerligt parti var flertalet positiva till blockpolitik. På den rödgröna kanten var det tvärt om.
Men egentligen tycker jag inte att resultatet är intressant. För jag finner frågan felställd.
Partierna i ett block behöver inte ha exakt samma politik. Ett politiskt block måste vara elastiskt. Om blockpolitiken vore fyrkantig, rigid och hård så blir blocket skört och spricker under belastning.
Om alla måste tycka likadant så kan man lika gärna slå samman partierna till ett enda stort parti.
Det viktiga i ett politiskt block är att man är överens om den huvudsakliga färdriktningen och att man är överens om hur man ska hantera de frågor där man INTE är överens.
Därför kan Alliansens partier gå till val med olika åsikter i en rad frågor, men samtidigt hänvisa till snart åtta år av fungerande regeringssamarbete.
För de rödgröna är situationen annorlunda.
För det första är de inte överens om den huvudsakliga färdriktningen. De har oförenliga idéer om allt från arbetsmarknad, företagande, kärnkraft, miljöpolitik, migrationspolitik... Ja, listan är närmast ändlös. De är överens om att Sverige borde byta regering och att de vill ha makten. Men det räcker ju inte speciellt långt, när de inte vet hur de gemensamt ska kunna använda den.
För det andra har de inga färdiga överenskommelser om hur de ska hantera denna oenighet. Inga färdiga gemensamma förslag. Inga färdiga kompromisser. Inte ens någon överenskommelse om hur förhandlingarna ska gå till. INGENTING!
Så det är inte så konstigt om Stefan Löfven vill bryta upp blockpolitiken. Han har ju ändå inga riktiga samarbetspartners. Inga verkliga fränder i partipolitik. Och har han inget fungerande samarbete själv, så gynnar det ju honom och Socialdemokraterna om han det fungerande flerpartisamarbete som faktiskt finns försvinner. Det ger honom och Socialdemokraterna ökade möjligheter att söka de lösare förbindelser som han måste förlita sig på som regeringsbildare. Det skulle förstärka hans förhandlingsposition gentemot Vänsterpartiet och Miljöpartiet om han hade realistiska alternativ. Och borgerligheten som motståndare skulle splittras och försvagas.