Aldrig tidigare, sade fastighetsmäklaren Joakim Winthergard i gårdagens GA. Aldrig tidigare har han varit med om något liknande. Bygglovet är "klart" för de extra våningarna vid Visborgsgatan, köparna är funna, bygget är påbörjat. Då säger mark- och miljödomstolen nej.
Aldrig tidigare... Om man betraktar oss som bor på Gotland som ett kollektiv med gemensamma erfarenheter, ja då kan vi verkligen inte instämma. Tvärt om. Vi är inte förvånade. Vi är välbekanta med detta. Det är rent av normalt. Vi är vana vid att bygglov inte är vatten värda. Att den högre instansen kommer till en annan slutsats än den lägre är inte heller någon sensation, oavsett om det handlar om byggnadsärenden eller något annat, som ett miljömål. Det tycks ibland som vi nästan kan utgå ifrån att det ska bli så.
Om hela Gotland är som en stor familj och om vi medborgare är barnen, vad ska man då säga om våra föräldrar, våra auktoriteter? En bipolär röra av motsägelsefulla signaler. Ibland hejarklack, ibland strikt disciplin och rigid uppförandekod. I ena stunden får vi beröm för ett sandslott vi byggt. Stolthet, fotografering, geniförklaring. Och i nästa stund stampas det ner, olagligförklaras, förlöjligas.
Vilka medborgare formas av en sådan uppfostran? Varför ta initiativ? Varför bygga något på lösan sand? Och om man ändå har den läggningen, hur kan man då försöka förutspå eller gissa vilken slags makthavare man kommer att tvingas ha att göra med eller hantera den här gången. Det blir den viktigaste kunskapen. En vetenskap lika exakt som meteorologi.
Vi kan kräva, vi MÅSTE kräva, högre kvalitet och konsekvens i myndighets- och domstolsbeslut. Vi MÅSTE ha större rättssäkerhet för de privatpersoner och företagare som försöker förverkliga idéer och drömmar om bättre boende, bättre affärer, bättre liv och ett bättre Gotland.
Är det för stora ord för att applicera på ett projekt om två vindsvåningar? Nej, samtiden och framtiden formas ju av många sådana mindre projekt. När några gör sådana erfarenheter som i detta fall, så sprider sig detta som ringar på vattnet och påverkar alla andra med idéer och fallenhet för entreprenörskap.
Vi måste därför också börja utkräva ansvar när det går så fel. Vi måste identifiera hur problemet kom till - vad eller vem det beror på - och hur vi kan undvika det i framtiden.
Ojsan eller hoppsan duger inte som förklaring eller ursäkt. Det gör inte missriktad välvilja heller, när den slår fel.