Den som söker efter studenter med goda matematikkunskaper letar förmodligen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Det är förståeligt, då KTH i snart tvåhundra år har utbildat landets bästa ingenjörer. Men även där visar det sig att kunskaperna i tämligen basal matematik är undermåliga.
I måndags kunde Svenska Dagbladet berätta att en av fem antagna studenter till ingenjörsutbildningarna vid KTH inte ens klarade grundskolans matematik på de diagnostiska proven. Förklaringen till detta var inte så enkel som att gränsen för godkänt försvårats, utan även andelen studenter som fick högsta poäng på provet har halverats sedan 1998.
Enligt Jana Madjarova, biträdande professor i matematik vid KTH, har lärare vid högskolan medvetet anpassat sig efter dagens elevers dåliga förkunskaper. Men hon säger samtidigt att detta inte är någonting som man gärna talar högt om.
Att högskolorna och universiteten anpassar sina krav efter studenterna är varken särskilt nytt eller förvånande, ty deras ekonomiska försörjning är beroende av att studenterna klarar sina påbörjade kurser. Det är självklart att den karga verkligheten, liksom den psykologiska svårigheten att underkänna en stor mängd studenter, gör att vissa lärare väljer att se mellan fingrarna på undermåliga resultat. Att detta på sikt undergräver utbildningarnas kvalitet är givet.
De sjunkande matematikkunskaperna är på intet sätt unika för KTH utan trenden är densamma på Chalmers tekniska högskola i Göteborg, varför förklaringen står att finna i en allt sämre matematikundervisning i grundskolan.
Om man ser till de senaste årens Pisa-rapporter är inte de sjunkande matematikkunskaperna särskilt oväntade. De svenska elevernas kunskaper minskar i de flesta ämnen, däribland är just matematik och naturkunskap hårt drabbade.
Det är enkelt att förstå varför matematikkunskaperna blir allt sämre. Bristen på kompetenta ämneslärare är redan hög och i synnerhet i naturvetenskapliga ämnen. Det är svårt att motivera studenter att bli just naturvetenskapslärare, då de tvingas att läsa lika länge som en ingenjör, men sedan får betydligt lägre lön och i princip ingen möjlighet att göra karriär. Regeringens examenspremier kan säkerligen hjälpa till, men de är på intet sätt tillräckliga. Det krävs rejäla ekonomiska incitament för att få de duktiga studenterna att välja lärarbanan framför en karriär som ingenjör. Det finns inga mirakelkurer – det måste löna sig bättre att bli lärare.
Det här är i slutändan inte ett problem som endast rör vissa elever. I förlängningen innebär det att våra svenska universitet och högskolor sjunker ytterligare i jämförelser med internationella lärosäten, samt riskerar att få utbildningar som arbetsgivarna inte kan vara nöjda med. Högskolorna måste kunna ställa krav på sina studenter, men då måste skolan klara av att utbilda dem.