Det ständigt stigande bensinpriset är extra kännbart för landsbygden, eftersom alternativ till bilen ofta saknas. Mellan de större orterna på Gotland finns visserligen fungerande kollektivtrafik, men långt ifrån alla bor längs med dessa stomlinjer. Sänkt bensinskatt skulle gynna landsbygden, men också medföra den oönskade effekten att biltrafiken ökar totalt. Alltså ingen bra metod ur miljösynpunkt.
Ett bättre sätt att kompensera alla boende på landsbygden för bland annat dyra resekostnader vore införande av ett rejält landsbygdsavdrag i den årliga självdeklarationen. Det är ju inte bara arbetsresorna som är dyra. Visserligen är dessa redan idag avdragsgilla, men inte fullt ut. Men därtill kommer inköpsresor, dagisresor, läkarbesök och resor till diverse aktiviteter.
Många utnyttjar landsbygden för rekreation och landsbygden framställs ofta i turistmarknadsföringen som ett sommarparadis. Ska vi i framtiden ha en levande landsbygd måste vi också skapa drägliga ekonomiska villkor för de boende. För utan denna levande landsbygd året om finns det heller ingen som kan hålla igång sommarlandet för rekreation. Därför är det dags att frågan om landsbygdsavdrag på allvar får en plats i den politiska debatten
Ibland känns det som det mesta går runt i cirklar och till slut når ruta ett igen. Tidningen Råd & Rön redovisade i mars en undersökning från researchföretaget GFK om barnfamiljers köpvanor av livsmedel. Denna visar att flera mindre butiker ökat sin försäljning till just barnfamiljerna och detta på bekostnad av stormarknaderna. De stora jättarna med bland annat Ica Maxi och Coop Forum har alltså minskat sina andelar av barnfamiljernas livsmedelsutgifter. Nu framgår det inte vad som menas med mindre butiker, men oavsett detta är det ett intressant trendbrott. Kanske sluts cirkeln och köpladornas tid är förbi.
På tal om mindre butiker är det tråkigt att höra om mejerigiganten Arlas senaste drag när det gäller just mindre butiker i glesbygd. Enligt tidningen ATL kommer företaget att ta ut en avgift för leveranser av mjölk till mindre butiker. Ännu tråkigare blir det när man tänker på att Arla till hundra procent ägs av medlemmar boende på just landsbygden - mjölkproducerande lantbrukare. Och allra tråkigast blir det när Dan Danielsson på Arlas kundservice försvarar det hela med: "Det är inte försvarbart att köra ut små leveranser i stora lastbilar. Inte miljömässigt heller".
Det där med miljö och stora lastbilar klingar ganska falskt, eftersom Arla fraktar mjölk och sina produkter enorma sträckor kors och tvärs i sin centraliserings- och stordriftsiver. Stoppavgifterna vid de mindre butikerna visar verkligen monopolets negativa sidor.
Nämnde här ovan rundgången i olika frågor och en annan är att Malmö och flera andra städer planerar för att återinföra spårvagnar, eftersom de är så miljövänliga och dessutom förgyller stadsmiljön. Minns när spåren revs upp i Malmö på 70-talet och bussarna betraktades som framtidens melodi, men nu kanske även denna cirkel sluts.