I helgen samlas 1 300 kristdemokrater i Göteborg för att fira partiets 50-årsdag och inleda valrörelsen. Trots att kommun- och landstingsdagar brukar vara ett tillfälle för motivation och framtidstro är det inte svårt att gissa att det råder blandade känslor hos partiets medlemmar.
I flera opinionsmätningar hamnar partiet fortfarande under spärren och situationen har till och med förvärrats.
Partiet står nu inför ett vägval och något måste göras. Den inslagna vägen fungerar inte och sedan Göran Hägglund tog över som partiledare har partiet backat fyra val i rad. Det hade förmodligen inte sett bättre ut ifall Mats Odell hade vunnit partiledarstriden för ett par år sedan. Problemet handlar inte om partiledaren, utan om vilka signaler partiet sänder ut. Vem vet egentligen vad partiet står för?
Den gamle KD-profilen Alf Svenssons råd är att partiet måste ta vara på sitt kristna arv och stå upp för den kultur och de traditioner som har burit Västeuropa.
Han har säkert en poäng i att detta skulle entusiasmera somliga väljare. Men samtidigt måste man komma ihåg att andelen kristna väljare – särskilt frikyrkliga, som länge varit partiet trogna – är på tillbakagång i Sverige. Det räcker inte att ta vara på de redan frälsta.
I och med att Moderaterna har triangulerat sig närmre mitten är högerkanten numera fri. Kristdemokratiska Ungdomsförbundets ordförande Sara Skyttedal vill se att partiet intar denna övergivna position. Deras kampanjslogan ”självklart Alliansen – men rösta också borgerligt” summerar den hållningen tämligen väl. Det är lätt att hålla med henne, inte minst då det är svårt att se någon annan vettig position för partiet i nuläget.
Väljarna på högerkanten är ingen jättegrupp, vilket M förstod. Men den är tillräckligt stor för att kunna hjälpa KD att växa på sig.
Den viktigaste och svåraste utmaningen för partiet är att göra sig av med de fördomar som finns om partiet. I och med att KD länge varit otydligt om sin politik är det inte konstigt att fördomar har vuxit fram. Det enda sättet att råda bot på denna situation är att vara tydlig med vad man som parti faktiskt vill genomföra – och inte vill genomföra. Moderaternas förvandling är ett exempel på att det inte är någon omöjlighet att förändra väljarnas bild av partiet.
Om partiet om 10 år ska kunna fira 60-årsjubileum som ett riksdagsparti krävs det att partiet lär sig att kommunicera och möta sina väljare. Partiets politik måste inte läggas om helt och hållet, men det krävs finess att ta vara på de väljare som skulle kunna tänka sig att stödja partiet. Men då måste partiet bestämma sig.