När Medeltidsveckan avslutades i går sattes, om inte punkt så i alla fall ett kommatecken, för årets turistsommar.
Tusentals och åter tusentals svenskar har än en gång valt Gotland för sol, bad, nöjen och kulturella upplevelser. Även om Gotland alltid kommer att ha en alldeles egen dragningskraft, oavsett hur vi anstränger för oss för att locka hit besökare, är det allt annat än självklart att vår status som sommarparadis ska bestå.
Förutom de rent praktiska och ekonomiska hindren i vägen så finns det anledning att anta att somliga också tar åt sig av den attityd alltför många gotlänningar har till turismen. De som tar varje tillfälle i akt att spy galla över besökare som inte genast förstår hur allt fungerar här. Det ÄR irriterande när besökare tvärnitar, antingen i innerstaden när de får se en fascinerande ruin, eller längs landsvägen när de får se en orkidé. Men samtidigt ser de ju Gotland med helt andra ögon än våra och att det finns så mycket här att se och fascineras av att man glömmer både tid och rum är väl ganska fantastiskt?
Så även om vi blir irriterade så kanske vi kunde bita ihop och ha lite större överseende när våra besökare drabbas av allt det "magiska" som vi med stora ansträngningar försöker nå ut med som lockmedel.
Men viktigare än attityder och bemötande är hur krångligt det är att ens ta sig hit.
För även om vi som bor här tycker att vi har den bästa trafiken någonsin är det inte helt enkelt att resa till Gotland. Svårast är det att spontanåka. Kan man planera långt i förväg är det inga problem men om man vill åka med kort varsel är det både dyrt och krångligt. Ska man dessutom ha hunden eller katten med sig kan det bli riktigt meckigt.
Och här är ju själva pudelns kärna.
Medan besökarnas resmönster ändras så att allt fler åker med kort varsel och kanske gör flera resor på en sommar, styr vi trafiken genom att den ska bokas lååångt i förväg.
Ett annat välkänt sorgebarn är ju alla som har släkt eller sommarhus här. Men som ändå räknas som "turister" och får betala stora summor för att hälsa på sina nära och kära eller ta sig mellan sommarvistet och hemmet.
Upphandlingsunderlaget som nu håller på att tas fram för den kommande avtalsperioden måste ta dessa frågor i beaktande. Det är dags att vi får en jämlik trafik som inte bryr sig om var folk är skrivna eller hur långt i förväg vi bokar våra resor.
Vägpriser (för alla) nu!