Debatt
Det brittiska valet (12 dec) kan uppfattas gälla Brexit men gäller egentligen något annat och mer. Det handlar om i vilken riktning ett land ska gå. Labour med sin ledare Jeremy Corbyn vill med kraft driva politiken i den riktning som för arbetarpartiet varit den ursprungliga. Bort från Blair/Browns vänsterliberala politik och åter till den socialistiska politik som var till för de många.
Kanske tillåter inte det svenska debattklimatet att Stefan Löfven sluter upp bakom Jeremy Corbyns starkt präglade vänsterpolitik. Men att veta vad man strävar efter annat än förvaltande makt skulle kunna innebära den förnyelse som jag tror många socialdemokrater gärna vill se förverkligad. Förhandlingar och kompromisser i all ära men att dribbla med orden, så att ingen till slut förstår vad man vill, gagnar ingen.
I historien har den politiska kampen utkämpats mellan det som av socialdemokratin lanserades som ”den tredje vägens politik” (mellan socialism i demokratisk tappning och kapitalism för marknadsekonomisk effektivitet) och ”den enda vägens politik” som Carl Bildt kallade den nyliberala väg han beträdde som nybliven stadsminister 1991. Men tiderna är nu andra och tongångarna förändrade. Och faktiskt en ny råhet i debatten under intryck av en verklighet som ingen vill ha.
”Brexit är ett verk av dårar” har Carl Bildt dundrat i debatten. Avståndstagande när fördjupat samarbete är det enda rimliga för Europa, har han menat. Och mer än det kan väl tilläggas. Upproren världen över handlar egentligen alla om samma sak. Frihet, jämlikhet, jämställdhet och genomgripande sociala reformer för att bygga ut den franska revolutionens paroller.
Den så kallade sociala pelaren, att stärka den, skulle kunna vara en gemensam ambition inte bara för svensk socialdemokrati och svensk politik utan kanske också för såväl hela EU och en förnyad politik i demokratisk tappning för USA, Hongkong, Latinamerika med flera. Till detta måste i dag fordras det absolut nödvändiga samarbetet för att rädda världen och mänskligheten undan en miljö- och klimatkatastrof. Allt detta skulle kunna sammanfogas till ”den nödvändiga vägens politik”. Låt oss tillsammans beträda den. Ett rikligt mått politisk idealism kombinerad med ekonomisk realism och politisk demokrati. Nya slagord för en ny tid. Det blir vackert så, ädla tankar och pragmatiska handlingar för människan ”i tiden” för att skämtsamt men samtidigt djupt allvarligt travestera ett kungaord.