Jag hoppas verkligen att barn- och utbildningspartiet, förlåt jag menar nämnden, lyckas lämpa ett helt igenom gemensamt och förankrat förslag ända till beslut den 22 februari.
Inget parti har anledning att plocka några populistpoäng i denna fråga som är alltför viktig för Gotlands utveckling. Det är en delikat het potatis att fånga för beslut som är bra för långsiktigheten men kan vara mycket jobbiga för familjer som just nu har sina barn i en skola som måste läggas ner.
Mycket kan sägas om processen och det sätt majoriteten valt att arbeta med skolfrågan. Men ett gav den med sig och det var att hela Gotland engagerade sig och att vi nu står med höga förväntningar om ett långsiktigt och genomtänkt beslut för den gotländska skolan.
Inga fribrev som tas tillbaka efter ett par månader.
Nu gäller det att stå emot protesterna som kommer att komma som ett brev på posten.
Det fria skolvalet har av somliga pekats ut som orsaken till den sotdöd många landsbygdsskolor har drabbats av. Men om man vänder på steken så har skolvalet också lagt i dagen att väldigt många familjer valde något annat när de fick chansen. Kanske av "livspusselskäl" eller för att man vill ha en annan profil eller bättre kvalitet.
Utan det fria skolvalet skulle aldrig detta missnöje och behov hos familjerna blivit känt.
Visst vi hade kunnat slippa lägga ner nån enstaka skola men bristen på nöjdhet hade stannat vid ett resultat i några enkäter, inte i praktiska valmöjligheter för familjer att välja något annat. Inte i krav på den kommunala skolan att bli bättre.
Att klanka på familjer som väljer en annan skola än den närmaste är därför både småaktigt och att skjuta på pianisten.
Däremot kan utvecklingen inte fortsätta i samma takt om vi inte ska bli tvungna att göra en ny skolöversyn om tre år igen. För att skolorna ska såväl locka som behålla elever måste man framför allt börja berätta hur bra man är och om skolans profil och fördelar. I dag lockar friskolorna med fina erbjudanden om datorer och utlandsresor medan de kommunala håller en låg profil.
Ges dessa förutsättningar är det till syvende och sist upp till familjerna att visa att skolan är viktig och behövs i socknen. Årskullarna kommer att ligga på ungefär samma nivå de kommande åren så minskade elevantal kommer framför allt att bero på att skolor väljs bort.
Det finns en nedre gräns när ingen längre kan försvara en skolas berättigande vad gäller utbildningens kvalitet och antalet kompisar i klassen.
Nu har skolpolitikerna gjort vad de kan, nu gäller det att regionledningen också ger förutsättningarna så att inte skolpengen dräneras på utbildningsresurser.