Dags att ta plats i debatten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På punkterna med val till styrelse och andra funktioner är det omval på det stora hela. Det är så klart helt naturligt att inte byta ut nyckelposter inför en valrörelse.
Däremot är det många nya namn på c-listorna för valen till kommun och riksdag vilket känns både bra och nödvändigt. Ett parti utan förnyelse bland de förtroendevalda kommer att få problem inom en mycket snar framtid.
Jag hoppas också (fortfarande) på en diskussion om hur centern bättre ska synas i debatten. Det fungerar dåligt att huka och hoppas att jobbiga debatter ska gå över. Eller att det ska visa sig så småningom att man hade rätt.
Besparingarna i sjukvården är ett bra exempel. De två parterna: personalen och sjukhusledningen ger två totalt olika bilder av konsekvenserna av de planerade besparingarna. Här har politiken ett ansvar att göra i alla fall bakgrunden begriplig för kommuninvånarna.
Att vara konkret och pedagogisk är svårt men nödvändigt.
Ingen från oppositionen har kritiserat förslagen till omorganisation för att få verksamheten i ekonomisk balans vilket tyder på enighet i nämnden vilket ger styrka bakom åtgärderna. Men det är majoriteten som står i skottgluggen när anklagelserna om inkompetens och nonchalans haglar i debatten.
Alla politiker är inte sugna på uppmärksamhet och att framträda offentligt. Att vara politiker handlar mest om att hitta praktiska lösningar på synnerligen konkreta dilemman. Det går inte att bara föra en ideologisk och visionär diskussion när verkligheten handlar om att hantera ett underskott på 60 miljoner kronor.
Men med det politiska ansvaret följer också en viktig uppgift att förklara för medborgarna varför man tvingas göra på det ena eller det andra sättet. Får man hela bakgrunden är det inte lika lätt att fortsätta måla världen i svart och vitt.
Kritiken mot den politiska ledningen av öns sjukvård har "alltid" ifrågasatts, oavsett politisk färg på majoriteten. Med återkommande stora röda siffror i boksluten följer automatiskt kritik.
Men det är inte bra, minst sagt, om kritiken får stå oemotsagd eller bara bemöts med lama kommentarer att besparingarna inte kommer att märkas.