Jag vill inte ha tillbaka tiden då enorma mängder sopor osorterade deponerades i gigantiska tippar.
Men det hindrar inte att det finns problem och irritationsmoment med det sophanteringssystem vi lever med i dag.
Nu är delar av varje hem en soptipp, eller åtminstone en mellanlagringsstation för sopor. Mängder av papper, plast, metall och andra sopor fyller källare och garderober.
Under diskbänken läcker flortunna kompostpåsar onämnbara vätskor, och på väg ut droppar påsarna samma vätskor över köks- och hallgolv. Med ojämna mellanrum hovrar kolonier av fruktflugor (eller vad det nu är) över soporna och gamla livsmedelsförpackningar förpestar bostädernas luft.
Bostadsområdenas sopstationer är eldprov för krackelmagade. En prövning både för näsa och öga. Men det är ju rena paradiset för skadedjur med fyra eller sex ben.
Är detta verkligen en rimlig ordning? Frågar man sig ibland.
Om det är en rimlig ordning frågar sig också de villaägare som lyckas sortera allt utom en bråkdel av sina sopor. Och därmed betalar en fullkomligt drakonisk kiloavgift för de ynkliga grovsopor de ändå lämnar tioll sophämtarna.
Så det är inte så konstigt om folk som lever med detta blir arga när Region Gotland och regionens entreprenörer inte lever upp till sina egna ambitioner för sophanteringen.
Exempelvis när uppsamlade sopor får läcka lakvatten till förgiftade omgivningar.
Eller som GA berättade om från Sudret i lördags, när omsorgsfullt sorterade sopor trycks ner i samma container för osorterade grovsopor, då behållarna för sorterade sopor ständigt är fullproppade.
Det är klart att man blir rasande. Det strider inte bara mot de miljömål regionen har satt upp för sophanteringen, det är också väldigt respektlöst mot de medborgare som ägnat tid och möda åt sortering och har blivit närmare bekanta med sina hopsamlade sopor än vad de egentligen skulle önska.