Dags att sätta tak för fattigdomen

Politik2016-03-16 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Nästan 80 procent av invånarna i Sverige och Danmark anser att man i allmänhet kan lita på andra människor. I länder som Frankrike och Ungern anser bara 20 procent det. I Serbien är det bara 8 procent.

Varför är det så? En rimlig och förväntad förklaring är att de skandinaviska länderna är relativt jämlika samhällen, med liten inkomstspridning, en utbyggd välfärd och ännu relativt små klyftor mellan rik och fattig.

Dock börjar vi få växande problem med den sociala tilliten. Detta i sin tur innebär att demokratin också är hotad. Den anser Dan Anderssons i sin bok “Tak för fattigdomen – så skyddar vi demokratin”.

Förklaringen till att den sociala tilliten minskat på senare tid är den gradvis ökande relativa fattigdomen.

Hårda fakta visar att Sverige sedan en tid tillbaka är ett av de rika länder där klyftorna ökar snabbast och där just andelen fattiga ökar mest. Samtidigt finns det 156 miljardärer i vårt land och deras sammanlagda förmögenhet ligger i dag på ofattbara 1 800 miljarder kronor. Vad beror de ökande klyftorna på? Dan Andersson lyfter fram svaret: svensk politik.

Under de senaste 25 åren har Sverige haft en politik inom skatteområdet som lett till att vi fått slopade gåvo- och arvsskatter, sänkt bolagsskatt och avskaffad fastighetsskatt.

Samtidigt med detta minskade skatteuttag på förmögenheter och fasta tillgångar har vi också fått sänkt arbetslöshetsförsäkring, sämre sjukförsäkring, föräldraförsäkring och försämrade pensioner och högre skatt för dessa än för lönearbetande.

Skatte- och fördelningssystem utjämnar inte längre skillnader och arbetslösheten har permanentats på nivåer som för inte så länge sedan skulle ha kallats chockartat höga.

Det samlade skatteuttaget har i sin tur urholkat den offentliga välfärden och resulterat i för lite resurser, att vårdplatser saknas, att våra äldre-äldre far illa, att det råder akut bostadsbrist, att arbetarklassens barn (speciellt pojkarna) halkar efter i skolan, att tågen inte går i tid och att vägarna och järnvägarna inte på långa vägar underhålls som de borde.

Allt detta har skett trots att forskningen tämligen entydigt säger att jämlika samhällen är tryggare, mer hälsosamma och ökar den sociala tilliten i samhället.

Just nu kampanjar högern för att lönerna för nyanställda ska hållas tillbaka. De ska till och med via lagstiftning kunna sänkas mot de fackliga organisationernas vilja. Helt på tvärs mot den beprövade svenska modellen.

Redan i dag har stora delar av de anställda i handeln, restaurangbranschen och i välfärdssektorn någon sorts lägstalön. Kombinationen av låga löner och otrygga anställningar, som är mycket vanliga i de här sektorerna leder i sin tur till att många fastnar med en dålig inkomst under lång tid.

Vill svenska folkets majoritet verkligen ha den utvecklingen? Jag tror inte det.