Dags att rädda vattnets vrak

Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX

Politik2007-11-16 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är inte bara gifter och annat trist som dväljs i Östersjön. Så gör även ett stort antal gamla vrak som av olika anledningar har sjunkit till botten under årens lopp. Ett fantastiskt bevis för det annonserades i går, när personal från SVT:s program "Vrakletarna" kunde stoltsera med att ha hittat ett helt intakt 1600-talsskepp mitt i Östersjön. Det 27 meter långa skrovet är praktiskt taget oskadat och mycket rikt utsmyckat, bland annat med snidade träfigurer.

"Vrakletarna" har mer att göra. Det finns tiotusentals skepp som ligger och väntar på att bli upptäckta. Östersjön erbjuder nämligen flera speciella förhållanden som gagnar den som letar efter gamla sjunkna träskepp. Dels är det kallt, dels finns det ingen trämask som snabbt expedierar motsvarande vrak i andra vatten. Och till det skall ju läggas att sjön alltid varit rikt trafikerad; det är alltså mycket fyndrik mark - eller botten.
Och det gäller inte bara Östersjön. Sådana vatten som Vänern och Vättern är kulturskatter. Även där hålls vraken relativt intakta. Och även där hittas skepp som mycket väl kan ha tusen år på nacken.
Frågan om svenska skeppsvrak hör till en ganska undanskymd del av arkeologin. Regalskeppet Vasa tronar och ståtar, men i övrigt riktas strålkastarna och resurserna gärna åt andra håll. Den inriktningen är det dags att se över. Det är nämligen inte så att vraken i fråga kommer att ligga där och vänta på arkeologerna i några hundra år till. För även om Östersjön är fri från trämask är den inte fri från vrakplundrare.

Dessa personer har tillgång till samma slags utrustning som "Vrakletarna", låt vara att det kanske är lite billigare versioner. De kan ge sig ut när som helst utan att någon kontrollerar dem. Därmed är det omöjligt att säga hur mycket av svenskt kulturarv som redan har försvunnit från Östersjön. Det enda vi vet är att det är en verksamhet som knappast kommer att avstanna, tvärtom.
Därför är det dags för en räddningsaktion medan det ännu finns vrak kvar. Staten bör som en särskild satsning skjuta till pengar för en ordentlig inventering av Östersjöns botten och för omhändertagande av det kulturmaterial man hittar. Väntar man för länge är risken att man enbart kommer att hitta "rensade" vrak, sådana där allt värdefullt har bärgats och förts ut ur landet.
En del av dem som dyker gör det enbart för sitt höga nöjes skull, skall sägas. Men att det är en fritidssysselsättning att leta vrak för vissa säger också en del om hur lätt det är för andra med mindre ädla syften. Det är hög tid att göra det svårare för dem.