Ledare Gotlands Folkblad
Jag funderar ofta på varför Socialdemokraterna har så låga siffror i väljarundersökningarna som de har. För socialdemokratins grund är ett samhälle för alla där samhällets samlade resurser omfördelas från de som har råd till de som har behov. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov, är socialdemokratins ledord.
Då får vi ett samhälle där välfärden är kärnan, och där vi tillsammans tar hand om varandra i livets olika skeden. Det samhället tar jag för givet att de absolut flesta också vill ha, därför mina funderingar om det låga väljarstödet.
Men det samhället är rätt långt ifrån det samhälle vi ser i dag, där följderna av det nyliberala experimentet som stora delar av västvärlden försökt sig på syns tydligt. Ett experiment som nu visar sig vara extremt farligt för den demokratiska tanken, då klyftorna som det skapat nu göder extremister som vill söndra.
Men när jag har funderat på frågan ett tag inser jag att det inte är socialdemokratins tanke eller idé som är fel utan hur den förs fram. Människor behöver hopp och framtidstro, och om socialdemokratin inte kan förmedla det så väljer man något annat parti som kan förmedla någon form av lösning på dagens problem.
Partier som kanske ger en kortsiktig lösning som stillar oron för stunden. Lösningar där man ser sig som en del av ”vi” i ett större sammanhang även om man inte gillar att det samtidigt utpekas några ”dem”. Lösningar där man ser sig som vinnare, utan att förstå att man i slutet står som förlorare.
Socialdemokratin har aldrig varit bra på att ge de kortsiktiga svaren när det långsiktiga målet varit otydligt eller okänt. Socialdemokratin måste alltid måla upp bilden av det samhälle man vill ha, för att sen visa på varför de beslut man vill ta är viktiga. När riktningen är utpekad så förstår de flesta varför man väljer den väg man tar.
Under den här mandatperioden har den rödgröna regeringen gjort ett fantastiskt jobb trots det problematiska parlamentariska läget med en högermajoritet i riksdagen.
Reformer som höjt barnbidrag, gratis glasögon till barn, fördubblat tandvårdsbidrag och gratis öppenvård för 85 plus bär en tydlig socialdemokratisk stämpel. Lägg då till miljardsatsningar på välfärden, där kommuner och landsting får mer resurser exempelvis till förlossningsvården, så ser vi än tydligare vilken roll den socialdemokratiska politiken spelar.
Men det är inte bara välfärdsfrågor som finns på agendan. Ett sätt att minska människors oro för den väg utvecklingen i samhället och omvärlden tagit är att göra de satsningar på exempelvis försvaret och polisen som regeringen också gjort.
Vi får inte heller glömma fördelningspolitiken där den orättvisa skillnad som de borgerliga skapat, i och med införandet av pensionärsskatten, successivt börjar minska, medan personer med löner över 50 000 kronor i månaden fått en skattehöjning. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Nu måste Socialdemokraterna börja måla upp den vision de har för det framtida samhället, så att fler förstår vad socialdemokratin vill.
För om målet inte är tydligt blir vägen dit otydlig och det är inget bra utgångsläge för den socialdemokratiska valseger som vi alla så väl behöver i höstens val.