Förvisso kan jag hålla med Håkan Ericsson om att Åke Svensson har en del att lära i hur man kommunicerar politiska beslut.
När fler röster hörts efter regionstyrelsens sammanträde, där man beslutade att sälja gamla Folktandvården på Gråbo till högstbjudande, får man en annan bild. En bild av att detta är en fråga man vill lösa i bästa samförstånd. Hur nu det ska gå om man säljer Folktandvården återstår att se. Bättre lämpad lokal lär bli svår att hitta.
Men att flytta fokus från en klantig majoritet till Inger Harlevi (M) blir lite väl magstarkt.
På vilket sätt har Inger Harlevi saboterat och stängt dörrar? Det kanske Håkan Ericsson har kunskap om men han låter inte oss andra veta, det blir som så ofta svepande misstänkliggöranden utan grund.
Att Visby stadsmission inte fått del av den politiska ambitionen står fullt klart. De fick läsa om beslutet att sälja lokalerna och självklart blev personerna som jobbat med detta både överraskade och djupt besvikna. Jag har inte det minsta svårt att förstå deras besvikelse.
Biskop Lennart får ingen skopa av Gotlands Folkblad-sleven, trots att han gick åt Socialdemokraterna med långt starkare värdeord än Inger Harlevi. Kan det bero på att det inte finns något intresse att utmåla biskopen som sabotör?
Mer och mer förstärks bilden av en majoritet som var totalt oförberedd på att axla makten på Visborg. Man var helt bekväm i sin roll att sitta på läktaren och vifta med plakat med texten: "För lite och för sent". Några egna lösningar fanns inte då och verkar inte finnas nu.
I alla fall inte i majoritetens största parti.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet tar för sig och kan driva sin politik med framgång. Miljöpartiets strävan efter ett utökat strandskydd på Storsudret kan vara spiken i kistan för en levande landsbygd i öns södra ände. Men det är klart, där har inte Åke Svensson utlovat någon geometrisk dynamik, vare sig i trianglar eller cirklar.
Socialdemokraterna har en historia av att ta ansvar och verka för pragmatiska lösningar i majoritet. Det är dags att axla denna tradition och kliva ner från läktaren för att ta plats på plan.
Gotland behöver en tydlig och förtroendeingivande ledning som inte ska behöva lita till att Gotlands Folkblad ska förklara vad den egentligen menar.