Dags att komma på kant med Mittens rike
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Denna hårdhänthet belystes i den rapport om utvecklingen i Kina som Amnesty publicerade i tisdags. Det är ett viktigt material, eftersom det sätter sökarljuset på förbrytelserna som dagligen begås i Kina. Ett land som trots allt fortfarande bär upp Mao Zedongs våldsamma arv.
Amnesty gör gällande att förtrycket inte har mjuknat under de senaste åren, utan är lika kraftfullt som alltid. Det är en mycket obekväm sanning att yppa i dag, när världens regeringar svassar för den kinesiska draken och ser mellan fingrarna på övergreppen. Allt för att uppmuntra till lönsamma affärer.
Det är i allmänhet inte bättre när det kommer till opinionsbildarna. Många liberaler, som är en dominerande kraft i debatten, vill inte låtsas om att ekonomisk utveckling kan vara förenlig med diktatur, och är därför mycket mer tystlåtna om vad som försiggår i Kina än vad de vanligen är när det är fråga om ofria stater. Vänstern å sin sida vill helst inte ha någonting med Kina att göra överhuvudtaget, utan håller sig helst på armlängds avstånd från denna märkliga hybrid av marknadsekonomi och kommunism. Dessutom är minnena av 70-talets närmast religiösa beundran för maoismen fortfarande för plågsamma.
Det är mot bakgrund av denna okritiska inställning som de olympiska spelen i Peking blir problematiska. Internationella evenemang av det här slaget kan bidra till att andra idéer än de som just nu råder i Kina får utrymme. Men endast om man vågar öppna munnen. Som det är idag finns det en stor risk för att omvärlden låter kineserna få sin propagandakupp, ett spektakel som lär överträffa Berlin 1936. Det vore en tragedi för demokrati och öppenhet överallt.
Bättre att deltaga i spelen, och betrakta dem, med inställningen att inte bidra till förtryckets fortlevnad, utan göra sitt bästa för att sprida friheten. Även om det, för ögonblicket, kostar mer än det smakar.