Dags att höja rösten för Region Gotland
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I det tredje förslaget, med 14 regioner, är Gotland fortfarande "självständigt". I 14-förslaget återfinns också Halland som Halland ser ut idag. I de två andra förslagen delas länet/landskapet på mitten. Gotlands inkorporering med fastlandet och Hallands styckning är utan tvekan bland de mest cyniska bland förslagen. Hur många regioner det till slut blir är svårt att sia om. Uppenbarligen har de starka protester som förekommit mot den såväl kultur- som historielösa syn man haft när gränserna dragits haft resultat. Men risken är påtaglig att det blir sex- eller nioalternativet som man landar på.
"Läckan" uppger till DN att en tanke inom Ansvarskommittén är att kommunerna ska få välja vilken region de vill tillhöra. Med detta som grund ska sedan gränsdragningen genomföras. Om det blir så är det bättre än att tvinga in kommunerna i gemenskaper de inte har något intresse av att bli en del av. Men risken är uppenbar att alternativen kommunerna har att välja på är lika oacceptabla. För Gotland är detta dock inget alternativ. Gotland ska inte uppgå i någon annan länsregion. Ska Gotland överleva som Gotland måste Gotland styra sig själv som egen region.
I en debattartikel i Dagens Nyheter den 25 oktober luftar landshövdingen i Uppsala län - Anders Björck - sina åsikter om förslagen till regionindelning som blivit kända. Det finns en hel del i Björcks kritik som jag håller med om. Bland annat att frågan borde ha lyfts fram under valrörelsen. Vi gjorde det på Gotland. Alliansen var enig om att vi behöver vår regionala självständighet på Gotland. Vi har 21 län i Sverige. Sammanslagningen och de nya regionerna - hävdas från Ansvarskommittén - ska leda till att det blir bättre för medborgarna. Men är det garanterat att sammanslagningen resulterar i detta? Som Anders Björck så riktigt slår fast: storskalighet är inte lösningen på alla problem. Det finns en övertro på storskalighet och omorganisation.
Småskaligheten ger andra värden som borde värderas lika högt som de plusvärden man anser sig få med allt större enheter.
Det finns tankar i Ansvarskommitténs uppdrag som är bra. De nya regionerna ska förutom det landstingen idag handhar även ansvara för den regionala utvecklingen, kulturen och gymnasieutbildningen. Ytterligare ett ansvarsområde blir att fördela stödet från strukturfonderna. Frågan är dock om inte sjukvården borde plockas bort från regionerna och läggas på staten. Det skulle jämna ut resurserna mellan de mindre regionerna, avsevärt öka möjligheten för patienterna att välja vård och samtidigt minska vårdbyråkratin.
Med de nya regionerna, som ska styras av direktvalda politiker, med beskattningsrätt hoppas man få fart på utvecklingen. Och då är det i första hand näringslivets utveckling man tänker. Förhoppningsvis kommer vi med ett införande av regioner bort från den lätt absurda tanken att vad som är en bra lösning på ett problem i norra Sverige behöver vara det i söder. Vad som är rätt i en del av vårt avlånga land behöver inte vara det i en annan. Sverige ser inte likadant ut, har inte samma problem och förutsättningarna varierar starkt.
Med större regionalt självstyre kan problemen lösas på det sätt som passar regionen bäst. Olika förutsättningar och olika möjligheter gör att samma lagar och regler inte bör gälla överallt. Nu gäller det att gripa tag i regionfrågan. Arbeta för att Gotland förbli en egen region och att vi därmed kan få den ö-status inom EU som andra öar fått och utnyttjar sig av.