I går kunde vi läsa i GT om Filip Lidblad som fortfarande lider av en svår olycka som inträffade för tio år sedan. Han föll ner från en balkong på femte våningen. Vem som helst förstår att kroppen tar skada av ett sådant fall.
Utom möjligen Försäkringskassan.
Den tycker nämligen, tvärtemot läkarna som undersökt Filip, att han delvis kan arbeta. Därför ska han inte ha sjukersättning.
Man förstår ingenting.
Precis som man inte förstår någonting när andra liknande fall tas upp som bevis för att Sverige har blivit "hårdare". och "kallare".
Ingenstans i de nya sjukförsäkringsreglerna står det att man ska arbeta om man är sjuk. Likaväl hamnar personer mellan stolarna när Försäkringskassan gör en annan bedömning än sjukvården.
Det hände även under den socialdemokratiska regeringen.
Ansvariga ministrar kan, och får, inte uttala sig om enskilda fall utan kan bara hänvisa till regelverket.
Tjänstemän på Försäkringskassan får inte heller uttala sig i enskilda fall, därför får vi aldrig några förklaringar till varför man gör så totalt olika bedömningar.
Ibland finns det fakta som gör saker och ting mindre svartvita än de blir i artiklar där bara ena parten kommer till tals.
Men det hjälper inte alla människor som drabbas. Människor som säkert skulle ge vad som helst för att kunna arbeta men som inte klarar det på grund av sjukdom eller funktionsnedsättningar.
Enskilda handläggare och tjänstemän ska inte hängas ut för att de följer gällande regelverk. Men när handläggningen så uppenbart talar i strid med regelverket utan att det får någon förklaring blir budskapet obegripligt för den stora allmänheten.
Den stora knäckfrågan är ju varför Försäkringskassan ska behöva göra en bedömning som redan en behandlande läkare har gjort? Om en läkare bedömt en persons sjukdom eller skada så finns redan en bedömning.
En invändning kan vara att den behandlande läkaren ser mer till vad patienten inte kan medan Försäkringskassan har inställningen att se vad en person faktiskt skulle kunna utföra för arbete. Men någon måste ju ändå ha ansvar för helheten.
Om en person i teorin kan utföra lättare arbete under sina "bra dagar" kanske det påverkar den totala hälsan så att de "bra dagarna" blir färre. Ska en delvis sjuk eller funktionshindrad person även konkurrera på arbetsmarknaden med fullt friska personer läggs en stress på som förmodligen inte påskyndar rehabiliteringen.
Regeringen har uttalat att man vill komma tillrätta med problemen av tillämpningen av regelverket i sjukförsäkringen. Att återgå till den gamla lösningen, att regelmässigt sjukpensionera människor utan uppföljning är inte lösningen.
Men förklaringarna till hanteringen av bland andra Filip Lidblad saknas fortfarande.