Inte heller detta tillfälle tog Åke Svensson och den rödgröna majoriteten att visa engagemang och stabilitet gällande styrningen av Region Gotland.
(Och ja, nu har man tagit det rätta beslutet i rätt ordning för att få kalla sig så).
När regionens årsredovisning skulle behandlas av regionfullmäktige i går var det en majoritet på defensiven som framträdde.
Åke Svenssons inledande inlägg om det gångna året gav inga svar på de givna frågorna, inget bemötande av revisorernas kritik.
Han stod helt utan svar och försvar för kritiken som Lars Thomsson gav i ett hårt men sakligt och relevant inlägg i går.
Åke Svenssons förklaring till underskottet på 12 miljoner var att kostnaderna ökat mer än intäkterna. Som om det kommunala självstyret bara består av att räkna plus och minus.
En konsekvens borde ju då vara att lämna över förvaltningen till tjänstemännen, det skulle spara mycket pengar så kanske plus och minus skulle gå ihop utan besvärande politisk verksamhet som ändå inte kan påverka utfallet.
I går förmiddag presenterade Anders Thomasson, Svenskt Näringsliv, årets rankning av företagsklimatet för GT.
Han var inte ett dugg överraskad över raset med 35 platser i denna, han hade trott att det skulle vara ännu mer.
Och då har ändå inte de senaste turerna med skoldribbel, parkeringsavgiftsdribbel, och Socialdemokraternas öppna aversion mot näringslivet kunnat påverka eftersom undersökningen gäller 2011.
Plats 243 är bottennoteringen för Gotland sedan mätningarna började 2001. Samma nivå som 2005 (som alltså gällde året 2004). Sedan dess har Gotland mödosamt klättrat, det största hoppet uppåt gjordes i fjol (bedömning av året 2010), upp 26 snäpp till plats 208.
Jag delar Anders Thomassons bedömning att signalen som den nya rödgröna majoriteten sände ut när de som första åtgärd tog bort utmaningsrätten fick långt större konsekvenser än vad det faktiska beslutet innebar.
En insikt som Socialdemokraterna än i dag inte har tagit till sig utan tvärtom ökar de avståndet till näringslivet genom att öppet visa sin orimliga misstänksamhet mot gotländska företagare.
Åke Svenssons ställning som ledande politiker kanske har fått sin förklaring genom de senaste dagarnas öppna interna konflikt inom Socialdemokraterna. Har man inte stöd av det egna partiet blir det svårt att vara tydlig och förtroendeingivande utåt.
En osäkerhet som man som regionbärande parti inte har råd med. Framför allt leder det till skada för verksamheten när det inte finns någon styrning av det politiska arbetet.
Det finns ännu tid för den rödgröna majoriteten att ta sitt ledarskap på större allvar.
Men då måste man börja jobba nu.