När jag skulle läsa i kapp allt som hände under förra veckan, då jag var frånvarande, fastnade jag bland annat för GA:s artikel (18/9) om cykelbanan till Lummelunda, som nu är uppe i 60 miljoner kronor, eller fem miljoner per kilometer.
Det låter ju väldigt dyrt, tyckte jag, och knackade in en fråga i en av nätets vanligaste sökmotorer: "Vad kostar cykelbana?"
Första träffen? En debattartikel i Hallands nyheter med rubriken: "Vad kostar flyktingarna?"
Jag vet inte hur sökmotorerna fungerar. Men hur "cykelbana" kan bli "flyktingar", det övergår (eller undergår) mitt förstånd.
Tyvärr tvingas jag gissa att väldigt många frågor på internet om kostnader handlar om flyktingar. Det kan jag möjligen förklara. Men jag tycker att det är en frågeställning som visas ett osunt stort intresse. Och svaret är både osäkert och egentligen också ganska ointressant.
Så mycket vet jag att oavsett vad dessa kostnader är så är de inte flyktingarnas fel. De har inte bestämt hur Sveriges flyktingmottagande ska vara konstruerat. De har inte skapat en arbetsmarknad där många av de jobb de skulle kunna ta aldrig blir till.
Jag vet också invandring är en tillgång för varje land som har en arbetsmarknad som är fri och dynamisk nog.
Det är självprövande frågor om svenska förhållanden som egentligen behöver ett svar, snarare än: "Vad kostar flyktingarna?"
*
Nå, men hur var det då med cykelbanorna? Tja, jag lyckades hitta en artikel i tidskriften Ny Teknik där man uppskattade kostnaden för ny cykelbana till omkring två miljoner per kilometer. Det är mindre än hälften av vad Lummelundas segdragna cykelbana kommer att kosta.
På så sätt har väl Gotland fått sin egen lilla tunnel genom Hallandsåsen, om än (naturligtvis) i en helt annan skala.
I Trafikverkets investeringsplan från juni 2013 beräknas kostnaden för Hallandsåstunneln till 11,9 miljarder kronor. Det är sisådär tolv gånger dyrare än ursprungligen planerat. Det hörde inte heller till planen att det skulle ta mer än två decennier att färdigställa tunneln.
Tolv miljarder är mycket mer än cykelbanans 60 miljoner. Men i båda fallen handlar det om projekt som blivit dyrare än planerat, som sannolikt hade kunnat skötas betydligt bättre och som därmed trängt ut andra angelägna investeringar. Och i båda fallen har projekten under resans gång ställt till oförutsedda (men förutsägbara) problem för de kringboende.
Jag är inte beredd att peka ut några huvuden som ska rulla på cykelbanan. Men nog är det egendomligt sällan som något ansvar utkrävs för felaktiga kalkyler och valhänt genomförda infrastrukturprojekt. Ja ibland, som när det gäller regionens kongresshall, så lyckas man inte riktigt reda ut ens vem som fattade vilka beslut och när det gjordes. Och ansvaret, det avdunstar någonstans på vägen mellan beslut och färdigställande.
Vi får se hur det går med Skånepolisens register över landsändans romer. Kanske är här den befogade ilskan tillräckligt het för att man verkligen ska bränna sig till botten av frågan och fastställa var ansvaret verkligen ligger. Men jag är inte överdrivet optimistisk. Det kan landa i att Skånepolisen får en stark anmodan om att "se över sina rutiner". Som det brukar heta.