Det finns människor som ägnar hela livet åt civil olydnad. Som vägrar att acceptera myndighetsbeslut och ägnar all sin tid och all sin kraft åt att bevisa att de har rätt.
De är inte många men oerhört hängivna sitt uppdrag.
De flesta av oss är lite åt motsatta hållet, vi orkar inte bråka, accepterar och går vidare. Även när vi kanske borde ta en fajt.
Sen finns det civilkurage också, som man kan ha eller inte ha.
Krogägaren Jane Pedersen, 67, äger och driver kvarterskrogen Café Viking i stadsdelen Nørrebro i Köpenhamn. När en 20-årig man kom och förklarade att hon måste betala hans gäng pengar för att hon "ingick i deras distrikt" vägrade hon. Varför skulle hon betala pengar till dom? Nehej, tack men nej tack.
De gällde så kallad beskyddarverksamhet som om jag förstår det rätt inte handlar så mycket om att man köper ett skydd utan mer betalar för att slippa bli trakasserad och misshandlad.
Janes alla kunder och vänner ställde upp på henne i hennes självklara rätt att stå utanför dessa kriminella kretsar.
Det är säkert lättare sagt än gjort att hålla sig undan från dessa grupperingar i olika städer där de tagit makten över lag och ordning. Men å andra sidan borde det ju vara sjukt enkla brott att lösa? Brotten sker öppet och är allmänt kända. Eftersom "alla vet" hur det fungerar borde det krylla av vittnen och bevis.
Men att Jane Pedersen blir en nyhet och får hjältestatus visar att de allra flesta tackar och betalar för att slippa få sin krog nedbränd.
Skandaler som pågått i åratal men blir kända först när medier granskar verksamheten brukar också visa sig vara kända av "alla" sedan länge. Alla har vetat om vad som pågått men ingen har larmat. I efterhand är många mer än villiga att få sina femton minuter i strålkastarljuset och berättar om hur det har fungerat, eller snarare inte fungerat.
Barn som far illa, kvinnor som misshandlas och där vänner och grannar vetat sedan länge. Här blir det genast känsligare, hur mycket ska vi "lägga oss i" andra människors privatliv?
Krogar fifflar med kvitton, folk säljer knark, gymägare dopar sig. Alla vet. Ingen säger något. Man vill inte "bli inblandad".
Förklaringen till bristen på civilkurage sägs oftast bero på att folk är rädda för repressalier. En ursäkt som är lite för enkel att ta till sett till hur många gånger någon faktiskt blir av med jobbet eller på annat sätt drabbas av konsekvenser av sitt handlande.
Ser vi till Jane, och varför inte undersköterskan Sarah Wägnert, blir konsekvensen snarare den motsatta.
Civil olydnad är ett sunt inslag i ett demokratiskt samhälle men ett mer utbrett civilkurage skulle nog förändra vårt samhälle till det bättre bra mycket snabbare.