Jag oroar mig inte för någon hotande invasion. Jag har inte byggt något skyddsrum, jag pluggar inte ryska och jag har heller inte läst på om hur man bäst för gerillakrig mot en ockupationsmakt.
Men jag tror heller inte att världen, plötsligt och permanent, förvandlats till ett scoutläger där vi tävlar om att hjälpa varandra.
Vi behöver handel, vänskapliga relationer, politiskt utbyte och kunskap om och förståelse för varandra och över gränserna. Men ja, vi behöver också ett tillräckligt starkt försvar för att vid behov kunna hävda vår egen (och andras) nationella suveränitet.
Det drunknade lite i svallvågorna från Juholts senaste magplask vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, men i måndags beskrev folkpartiledaren Jan Björklund vad han ville göra för att minska gapet mellan Sveriges försvarsvilja och försvarsförmågan.
- Jag är helt öppen för att höja försvarsanslagen i nästa försvarsbeslut.
Han var också tydlig med hur dessa pengar borde användas.
- Vi måste öka vår permanenta militära närvaro på Gotland.
Beslutet avveckla försvarets verksamheter på ön (vilket Håkan Juholt var drivande i) är Björklund inte imponerad av:
- Det var det mest okloka beslut som tagits i försvarspolitiken och då är konkurrensen hård.
Frågan är inte ny för Folkpartiet. Och det är en ståndpunkt som också har vidare spridning. Exempelvis skrev Claes Arvidsson på Svenska Dagbladets ledarsida i måndags:
"Den nationella dimensionen har blivit viktigare efter Georgienkriget 2008. [...] Den enskilt viktigaste åtgärd som Sverige kan göra är en återmilitarisering av Gotland, som har en strategisk nyckelposition i Östersjön."
Kanske kan det börja röra på sig och eftersom det vore bra för det säkerhetspolitiska klimatet i hela Östersjöområdet vore det bra även för Gotland.
Men finns det inte också andra skäl att välkomna en sådan utveckling, som har mer med arbetsmarknaden än med säkerhetspolitiken att göra? Ny statistik visade i går på stigande arbetslöshet på ön.
Jag är inte säker på det. Stora statliga institutioner är inte entydigt positiva för det lokala företagsklimatet och initiativförmågan.
Näringslivets och arbetslöshetens utveckling på ön hänger mycket mera på vad vi själva lyckas åstadkomma än på de arbetstillfällen som kan komma till stånd på grund av statliga beslut.
Försvaret av Gotland är inte en arbetsmarknadsfråga. Men den är tillräckligt viktig ändå.