Centern svettas i periferin
Ledningens inledning. Maud Olofsson på kommundagarna i Göteborg. FOTO: Björn Larsson Rosvall/Scanpix
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / Exponera
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så outsägligt överraskande.
I går startade Centerpartiets kommundagar i Göteborg. I bilbyggartrakter. Och precis som fordonstillverkning är centerpartism en krisbransch.
Det inget jag gottar mig i. Alliansen behöver Centerpartiet. Men visst kan man förstå att det blivit så. Och för att trygga Centerpartiets politiska framtid krävs mer än den sorts valfläsk Carlgren serverade i går.
Till att börja med har Centerpartiets ministrar, och i synnerhet näringsminister Maud Olofsson, haft svårt att leverera. Krisen, och i synnerhet krisen i Saab, tynger. Och det ser inte bra ut att Maud Olofsson haft svårt att leverera tillräckliga förenklingar för företagare, när partiet profilerat sig på denna fråga.
Alliansens energiuppgörelse, där Centern accepterat att gamla kärnkraftverk kan ersättas av nya, har också inneburit en viss påfrestning. Även om jag tror att den frågan mest påverkat partiet internt.
Men krisen i Centerpartiet går djupare än så.
Jag har alltid trott att folkrörelsepartiet Centern hade en lägstanivå, en trygg väljarbas på landbygden, som garanterar partiets plats i riksdagen. Men nu tvivlar jag på att det är så längre. Partiets profil är så splittrad, och ibland motsägelsefull, att det är svårt att veta vilket mandat partiet egentligen söker.
Centern har försökt vara Stureplanscentern, för liberala storstadsväljare. Lättrörliga väljare som man först i viss mån vann, bara för att sedan förlora dem igen.
Centern har samtidigt försökt bli det socialliberala partiet som lägger livet tillrätta, sedan Folkpartiet fått en bismak av batong. Men detta överhetsperspektiv rimmar illa med partiets traditionella värderingar om att beslut ska fattas lokalt och i familjen.
Både liberalt och socialliberalt. Centralmakt och lokal makt. Storstad och land. Centerpartiet försöker omfamna allt men når inte fram.
Bloggaren och samhällsdebattören Dick Erixon (C) vet vilken politik han tycker att Centerpartiet borde driva:
"Socialliberalismen är lika fel som nyliberalismen för centerpartiet. I bondesamhället var familjen den sammanhållande länken, men Centerpartiet har haft en folkpartistisk diskussion om att staten ska styra hur föräldrar tar ut sin föräldraledighet. Alltihop blir totalt förvirrat.
Istället ska den liberala ansatsen sökas i den svenska traditionen av fria bönder. Alltså, likt Thorbjörn Fälldin, utse statsmakten och överheten i Stockholm till motståndare. Misstänksamhet mot statens fogdar och mot storkapitalet, och värnande av småföretagandet, av entreprenörskap såväl i ekonomi som socialt i civilsamhället, i folkrörelser och föreningsliv."
Framtidens arbetsliv kommer, enligt Erixon, att bli mer likt den fria bondens, om än med andra redskap. Den traditionella motsättningen mellan arbetsgivare och arbetstagare sjunker gradvis undan, när allt fler jobbar i projekt och i egna företag som samarbetar med andra i affärsrelationer som förändrar sig beroende på förutsättningarna.
Egenföretagare har aldrig passat in i "den svenska modellen", där trygghetssystem med mera bygger på och är skapade för storföretag och deras anställda.
Ett överhetsskeptiskt individualistiskt parti för framtiden, men samtidigt förankrat i lokalsamhället och familjen. Det vore något. Svårt att föra Centern dit innan september. Men jag hoppas partiet planerar för en längre framtid än så.