Drevet mot Carema är tämligen fritt från konspirationsteorier. Ingen hävdar att medierna hittat på eller går någons ärenden.
Carema har samma problem som Juholt. Precis som det verkar vara över kommer något nytt som kastar bränsle på brasan.
Det blir omöjligt att hävda att allt är osant eller illvilliga feltolkningar.
Även om en del är överdrivet och annat skandaliserat på grund av okunskap om åldrandet och döendet, har Carema väldigt svårt att förklara bort företagets makalösa girighet. Inte minst efter det senaste avslöjandet om Caremaspelet.
Bland alla skandaler som kommit fram finns en om en kvinna som dött av svält på ett Caremas boenden.
Vad jag förstått är det inte ovanligt att gamla och sjuka slutar att äta och dricka i livets allra sista slutskede. Det är en del av döendet och det gäller att göra denna process så lite smärtsam som möjligt för personen i fråga.
Det tråkiga är att debatten blir så enögd att man låtsas att inga konstigheter förekommer på kommunalt drivna äldreboenden.
Carema-modellen för äldrevård är i en klass i sig, men det privata ägandet är inte förklaringen till företagets affärsmodell. Följer man avtalen och kraven som satts upp blir det omöjligt att bedriva Carema-vård med svenska skattepengar. Oavsett hur ägandet ser ut.
Självsanering och egenkontroll verkar inte vara kompatibelt med extrem kapitalism.
Banker och finansbolag bränner krutet i båda ändar i jakten på den ultimata vinsten på varje satsad låtsaskrona. När det går åt skogen kommer man till regeringarna och kräver räddningspaket.
Men regeringarna kan påverka innan det går åt pipsvängen. Till exempel kunde politiker och kontrollinstanserna i USA ha stoppat Lehman Brothers och gänget och satt stopp för karusellen med att pantsätta lån i steg på steg tills det inte fanns annat än luft kvar i hela systemet.
Sveriges kommuner kan också bli bättre på att ställa krav i upphandlingarna. Det räcker inte att kräva "god omvårdnad", man måste beskriva vad man menar med detta.
Man kan bli bättre på uppföljning och tillsyn. För djuruppfödning och livsmedelsproduktion är tillsyn och regelverk extremt detaljerade. För att få uppdrag att ta hand om våra gamla, oavsett privat eller offentligt utförande, verkar det viktigaste vara att alla gamla, dementa som andra, har ett eget kök?
Drevet mot Carema är inte påhittat eller överdrivet. Men det berättar inte heller hela historien om svensk åldringsvård.