Inför helgens Centerstämma uttalade sig Eva Nypelius i gårdagens GA.
– Tillsammans ska vi lägga fast ett idéprogram som profilerar C som det långsiktiga alternativet i svensk politik.
Det är kanske ett ofint påpekande, men det första förslaget till idéprogram, det som Nypelius var med om att ta fram, blev varken långsiktigt eller långlivat.
Men Annie Lööf lyckades desarmera alla bomber och återställa lugn och ordning i partiet. Så den som förväntade sig att Centerstämman skulle bli räfst och rättarting med partiledaren, den fick se sina farhågor eller förhoppningar grusas. I allt väsentligt fick partiledningen sin vilja fram och ledningen blev aldrig ifrågasatt.
Det innebär inte att Centerpartiets problem är över. Det är fortfarande en rörelse med något av en personlighetsklyvning, mellan det gamla bondeförbundet och det nya liberala parti man (också) vill bli. Att leda det partiet mot en framgångsrik framtid blir en mycket svår uppgift. Så svår att det inte finns några garantier för att operationen lyckas.
För Centern talar bland annat ekonomiska muskler och en partiorganisation som faktiskt fortfarande bär spår av att vara en folkrörelse.
De andra borgerliga partierna har all anledning att hoppas på att Centerpartiet lyckas. På kort sikt försvårar Centerpartiets problem alla ansträngningar att behålla regeringsmakten. Och på längre sikt är borgerlighetens pluralism en möjlighet att kunna erbjuda fler väljare ett alternativ som överensstämmer med deras värderingar och förhoppningar.