LEDARE
Nio av tio ungdomar omfattas inte av tryggheten i a-kassan. Det beror till stor del på att de inte uppfyller jobbkriteriet, att man måste ha jobbat en viss tid för att kvalificera sig. När GT skriver om detta (i torsdags) berättar en ung tjej att hon inte är med för att hon tycker det verkar krångligt och inte har tagit sig tid att sätta sig in i hur man ansöker och blir medlem i en a-kassa. Liknande förklaringar har lämnats förut tillsammans med uppgiften att ”man inte fått nån information”.
Linus Gränsmark, LO-facket ordförande och S-politiker, bekräftar att detta är en ganska vanlig orsak till att unga inte är med i a-kassan. Man kan då ana att LO har en plan eller beredskap för att hjälpa potentiella medlemmar och unga, förklara för dem vikten av att vara med i en a-kassa, samt hjälpa dem att fylla i blanketter om det är det som är hindret.
Men Linus Gränsmarks lösning handlar inte om något medlemsperspektiv utan här hoppar han över till sin roll som politiker och hans korta svar på vad lösningen är blir: Byt regering!
Jag saknar här en rad följdfrågor för det är svårt att tro att detta är fackets enda lösning. Det är omöjligt att tro att man lämnar sina medlemmar (eller potentiella medlemmar) i sticket och bara bedriver politik istället för att hjälpa ungdomarna med kunskap och insikter.
När Linus Gränsmark får tillfälle att förklara sig på mina följdfrågor är han lyckligtvis mer nyanserad. Han håller med om problemet med att så många unga helt enkelt inte prioriterar medlemskapet i a-kassan och att facket har ett stort ansvar att informera om vikten av ett ekonomiskt skydd mot arbetslöshet.
Men för alla dem som bara läst artikeln i GT blir budskapet från facket, i alla fall LO-facket, att den enda lösningen är att byta regering. Som S-politiker är detta möjligen en rimlig taktik, men som facklig företrädare måste medlemsperspektivet väga tyngre än den egna politiska agendan.
Jag tänker att det kanske har blivit krångligare att bli medlem i en a-kassa sedan jag gick med när jag började jobba. Jag väljer en vanlig bransch för unga och går in på Hotell- och restaurangfackets hemsida. Säker på a-kassa, slussas vidare till den, klickar ansök och upp kommer en blankett där man ska lämna sitt namn, personnummer, kontaktuppgifter och om man jobbar eller inte. Klart.
Det är helt och hållet orimligt att dagens googlande ungdomsgeneration inte skulle klara av detta. Men om de matas med budskap om hur krångligt, dyrt och i stort sett omöjligt det är att få del av a-kassan så är det klart att många inte ens bryr sig om att försöka.
Så länge facket och deras a-kassor prioriterar att agera som politiska organisationer vänder de dessa ungdomar ryggen. Det rimliga när man får chansen att nå ut i denna fråga borde vara att markera hur enkelt det är att gå med i a-kassan och hur viktigt det är. Och att om man inte vill eller vill prioritera ett medlemskap i facket ska man åtminstone se till att gå med i en a-kassa.
Men tydligheten i LO:s inställning till vad som är viktigast: politiken eller medlemsnyttan blir ibland skrämmande tydlig.