Bussiga kortet gör skillnad
När de borgerliga i kommunen ville ta bort Bussiga kortet i Visby demonstrerade de unga från SSU, Grön ungdom och vänstern. De tog diskussionen med Sven Larsson (m) och Tommy Gardell (s) i tekniska nämnden. Hanna Westerén bemöter här ett inlägg från Christopher Stålhandske.
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Epitetet förefaller en aning överdrivet (vad har Stålhandske egentligen läst i så fall?), men dylika stilgrepp tar man gärna till när man känner sig trängd. Den borgerliga majoriteten har all anledning att känna sig trängd. Många unga, med föräldrar, är oerhört besvikna över försämringarna ifråga om Bussiga kortet.
Å andra sidan är jag inte förvånad över att opposition och majoritet inte är överens i den här frågan. Faktiskt är Bussiga kortet en fråga där de politiska skillnaderna framstår i mycket klar belysning. Måhända är det just de politiska skillnaderna som besvärar Christopher Stålhandske, då de framställer den borgerliga majoriteten i dålig dager.
Rätt att satsa på de unga
Christopher Stålhandske refererar en aning hånfullt till Bussiga kortet genom att skriva att han inte ser någon som helst logik i att "subventionera enskilda ungdomars fritidsresande".
Här går skiljelinjen i politiken. Jag ser en stor poäng i att "subventionera enskilda ungdomars fritidsresande". Enligt min politiska åskådning finns det en mycket klar logik i att vi med gemensamma krafter, det vill säga skattemedel, ser till att alla ungdomar får möjlighet att ta sig till olika aktiviteter, men också till skolan om så behövs, med kollektivtrafiken, även i Visby. Att ha en meningsfull fritid borgar för god hälsa och deltagande i samhällslivet, i mitt tycke ovärderligt och väl värt de skattekronor det kostar. Fler resande med kollektivtrafiken är dessutom en miljövinst, men det vet Christopher Stålhandske eventuellt redan om.
Christopher Stålhandske och jag är överens om att 4,70 kronor är mycket pengar. Jag anser emellertid att det är mycket för den enskilde, men mindre för oss gemensamt, varför jag vill att vi ska bekosta Bussiga kortet tillsammans.
Lika för alla i ens ålder
Det är ganska väntat att Christopher Stålhandske kallar min ståndpunkt "ansvarslös". Jag kan dock inte på några villkor se det som ansvarslöst att satsa gemensamma medel på dem som är unga idag. Jag vidhåller dessutom att för den som i unga år introduceras och välkomnas i det kollektiva resandet, på villkor som är lika för alla i ens ålderskategori, är chanserna goda att man senare i livet fortsätter som betalande kollektivtrafiksresenär. Det låter flott att fostra någon genom att göra denne till medfinansiär, men att kräva 4,70 kronor från alla, oavsett plånbokens storlek, rimmar illa med min politiska övertygelse.
En rättvisefråga
På det Gotland jag vill vara med och forma fungerar kollektivtrafiken enligt principen "från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Populistiskt eller ej, för mig som socialdemokrat är diskussionen om Bussiga kortet en rättvisefråga. Vad det är fråga om för den borgerliga majoriteten vill jag inte ens spekulera i.