Och på det tredje sammanträdet återuppstod även skolorna i Vänge och Eskelhem från det döda. Skolan i Hogrän ska fortfarande läggas ner. Men blekast om nosen var nog ändå barn- och utbildningsnämnden (bun) efter gårdagens möte.
Det är klart att man kan göra som Brittis Benzler (V) och hylla den uppvisning i folkligt engagemang och lokaldemokrati som ledde till att endast en av alla hotade skolor nu läggs ner. Men det är väl ändå svårt att kalla det en framgång när testflyger så stora planer, skapar så mycket oro i så många människors liv, och tvingas backa nästan ända hem igen. Och de problem man skulle lösa - utbildningskvalitet och lärarbehörighet - är fortfarande olösta. Och den ekonomiska situationen är inte heller löst.
Nu ska Bun och regionstyrelsen komma överens om vem som ska stå för pengarna, när bun tar regionalpolitiska hänsyn. Är det regionstyrelsen? Eller skolbarnen? Ska pengarna tas ur befintliga anslag, eller blir det extra tilldelning.
Åke Svenssons förhandlingsposition är naturligtvis usel.
De skolor som lyckades undkomma nedläggning kan inte känna sig säkra på framtiden. Med litet elevunderlag fortsätter de leva på gränsen till upplösningen. Men nu har åtminstone de som engagerade sig för skolans överlevnad chansen. Kampen för överlevnad går in i ett nytt skede, där det gäller att (så att säga) skaka fram de barn som behövs för att driva skola.
För somliga kan det vara läge att undersöka möjligheterna för att ta över driften i friskoleform. Då kan man själva bidra till att forma den skola som man tror har bäst förutsättningar. Det är kanske svårt att tänka sig att en nämnd ledd av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna privatiserar en kommunal skola. Men nog skulle de dra sig för att lägga ner en skola som lokalbefolkningen är beredd att ta över. Och så småningom kan ju ett maktskifte komma till stånd. Får man hoppas.