Budgetberedning ger tillfälle till samtal
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det verkliga kamikaze-jobbet oavsett politisk färg lär bli ordförandeskapet i hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN). Frågan är om den nya majoriteten vill släppa det jobbet till någon fackmässigt kompetent i oppositionen eller själv stoppar huvudet i snaran. Mot slutet av den gångna perioden framstod det som allt mer klart att det inte förelåg några direkta politiska motsättningar inom nämnden. Alla inser att det måste till en förändring i en organisation som ständigt blöder ekonomiskt. Hur den förändringen ska kunna ske tycks man vara ganska överens. Vad som kanske var det dominerande problemet det sista året var att det brast i ledningen av nämnden och en brist på engagemang.
Den som logiskt ligger närmast till hands för jobbet tillhör givetvis majoriteten. Men det är helt klart att ordföranden i kommunstyrelsen erfarenhetsmässig kommer att kräva en hundraprocentig insats och lämnar inte plats för en nämndordförandesyssla vid sidan om.
Så varför inte pröva någonting helt nytt Åke Svensson? Släpp HSN-basjobbet till oppositionen. Få se om de ändå klarar av att föra skutan i hamn. Vem som har ordförandeposten i nämnden har lägre prio än att den leds av någon som behärskar ämnet och är uttalat villig att åta sig jobbet. Återstår då att se om M och C kan komma överens om vem som ska ha den andra halvan av oppositionsjobbet. För den ende som jag för dagen känner som skulle kunna fortsätta jobbet att leda förändringsarbetet är Mats-Ola Rödén. En bland få politiker som sett sjukvården inifrån. Folkpartiet på Gotland har en utslagsröst, och Mats-Ola en uttalad vilja att ta jobbet om erbjudandet kommer.
Så några ord om vad man kan kalla orala knapptryckare. Inom de större partierna har alltid funnits de som valts in långt ner på listan och som har kort eller ingen större erfarenhet av kommunalpolitik. I ett parti med stor representation i församlingen är det brukligt att man accepterar att dessa under den inledande perioden får chansen att bli varma i kläderna och inte genast avkrävs deklaration från talarstolen var man står i olika frågor. Att sitta i opposition kräver dock avsevärt mer av de folkvalda. Och speciellt om man representerar ett litet parti med få röster. Därför förväntar vi väljare som valt in alla som stod på valsedeln att man inte tvekar utan aktivt deltar i debatten från talarstolen, och inte blir kvar i bänken i fyra år ängsligt sneglande på gruppledaren för att kunna säga ja eller nej vid voteringen.
Om man får tolka entusiasmen före och under valrörelsen så borde den risken i vart fall inte föreligga bland de fyra liberaler med ersättare som tar plats i det nya fullmäktige. Det är i vart fall vad väljarna kräver av er alla.