LEDARE
Efter flera års hårt ansträngda ekonomiska förutsättningar kan Region Gotland till slut skönja ett ljus i tunneln. Prognoserna för 2015 och 2016 visar överskott på 40 respektive 98 miljoner. Det nya skatteutjämningssystemet överträffar alla förväntningar och ger Gotland 90 friska miljoner redan nästa år.
Då slår den rödgröna majoriteten till med en skattehöjning.
Att inte tolka det som en valbudget är faktiskt ganska svårt. Särskilt som det handlar mycket om kosmetika.
Frysning av politikerarvoden låter ju bra och något som många efterlyser som universallösning för hur regionen ska få pengarna att räcka till. Det ger 200 000 kronor. I en budget på fyra miljarder märks det inte ens.
Likaså tillför man två miljoner till räddningstjänsten som behöver åtta för att klara dagens nivå. Hur dessa två av åtta miljoner ska göra vare sig till eller från förklarades inte, mer än att det ”kommer mera sen”.
Samma med det regionala stödet till småskolorna, man skjuter till en miljon när det behövs sju.
Varje krona är med all säkerhet välkommen och välbehövlig i vilken verksamhet som helst men att påstå att det handlar om att ”behålla utbud och kvalitet” är bara ord som inte fylls med innehåll.
Även om tillskotten av pengar i jämförelse med de totala kostnaderna är små, skickar de tydliga signaler ut i verksamheten: kör på, nu finns det pengar.
Vi har sett tre år av ”vänta och se-mentalitet” där majoriteten hoppats på pengar från kömiljarden, försäkringsåterbäring och uppräknade skatteintäkter. Man har alltså räknat kallt med att regeringens politik ska se till att Region Gotlands ekonomi går ihop samtidigt som majoritetens företrädare aldrig missar ett enda tillfälle att kalla regeringens politik för orättfärdig.
Efter tre år visar majoriteten för första gången handlingskraft och då genom att höja skatten i ett läge när kurvorna äntligen börjar peka åt rätt håll. Hade det skett i förra årets budgetarbete hade nog inte lika många blivit förvånade.
En sak har dock Åke Svensson rätt i och det är när han vid gårdagens presskonferens konstaterar att skattehöjningen ingalunda betyder att man kan luta sig tillbaka. Det krävs fortsatt benhård kontroll över utgifter och effektiviseringar.
Problemet är att han och hans rödgröna vänner just skickat helt motsatt signal.