Regionledningen är nu samlad på Fårö för att pussla ihop en budget för de kommande åren.
Inget avundsvärt arbete.
Politik är att vilja men i detta sammanhang handlar det knappast om vad man vill välja att satsa på utan mer om vad man kan tänka sig att välja bort.
I gårdagens GT presenterade vänsterpartisten Per Edman på insändarplats en föraning om att det inte kommer att bli en budget som gotlänningarna kommer att ropa hurra åt.
Hans analys är att hur än budgeten kommer att se ut så är det är regeringens fel att pengarna inte kommer att räcka till allt man vill.
Tänk var enkelt för en politisk ledning som arbetar i opposition mot staten. Man behöver inte ta något eget ansvar utan kan skylla allt på nån annan.
Dilemmat i Per Edmans och andras retorik är uppenbart. Som jag skrev redan i gårdagens ledare kommer de aldrig att behöva bevisa hur svensk ekonomi skulle ha sett ut med fem år av socialdemokratiskt styre - under ledning av Mona Sahlin och med inflytande av Vänsterpartiet - under den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet.
Så den hypotetiska analysen kan vi lämna därhän för att prata om politiska prioriteringar utifrån det som gäller nu.
I våras samlades budgetberedningen till ett i stort sett tomt bord. Det fanns inte mycket förarbetat och majoriteten hade ingen plan att presentera.
Då lades också ett generellt sparbeting på en procent (40 miljoner kronor) rakt över verksamheten. Helt utan jobbiga prioriteringar. Detta ska nu kokas ner till konkreta förslag. Plus att det tillkommit ännu fler faktorer som gör att det nu är tal om besparingar på det dubbla.
Spara på administration brukar vara ett vanligt krav, något man också gjorde redan under förra mandatperioden. Kravet rimmar dock inte med medborgarnas efterfrågan på bättre och snabbare service.
"Administration" är nämligen den personal som ska utföra allt det som medborgarna kräver, det är knappast några onödiga tjänster utan innehåll. Med det inte sagt att det inte finns utrymme för fortsatt effektivisering där som överallt annat.
Men de enkla lösningarna finns inte, varken nu eller under förra mandatperioden.
Jag litar helt och fullt på att alla politiker, oavsett färg, gör sitt yttersta för att verksamheten ska drabbas så lite som möjligt.
Men nu om inte förr är det kanske läge för den rödgröna majoriteten att ångra att man gav sken av att lösningarna på alla svåra utmaningar i regionen var en rödgrön majoritet.