Arbetsformerna för Gotlands högst beslutande församling håller på att ses över.
Det är bra. Själva mötesformen är för många ett sömnpiller. För oss andra nördar är det den perfekta modellen för att i demokratisk ordning komma fram till ett beslut.
Däremot borde dumma förslag förkastas innan de hamnar i olika dokument för eftervärlden.
Som förslaget att tillåta applåder efter inlägg i talarstolen. Tyvärr finns ett sånt förslag och lyckligtvis har det förkastats av den grupp (regionfullmäktiges presidium) som handlägger förändringsarbetet.
Själva förslaget vittnar om en narcissism som inte hör hemma i demokratiska församlingar.
Men motivet är inte att det är fånigt utan att ett tillåtande av applåder även skulle göra buanden legitima...
På dagens sammanträde ska också en motion av Johan Malmros (FP) behandlas. Det handlar bland annat om att lägga ut nämndernas kallelser med handlingar på kommunens hemsida. Något som flera nämnder redan gör men inte alla.
Här skulle medborgarna kunna ta del av ärenden innan det fattas beslut. I och för sig är det kort om tid att eventuellt protestera eller starta debatt om frågor när handlingarna skickas ut, bara nån dag innan sammanträdet. Men det är ändå en bra källa för den som vill sätta sig in de olika nämndernas arbete.
Den information som finns i protokollen som läggs ut efter mötet är kortfattad och knapphändig och ger ingen bakgrund eller förklaring.
Då och då talas det om att minska antalet ledamöter i fullmäktige. En marginell ekonomisk besparing som förvisso skulle vara en viktig symbolisk markering, att alla ska vara med och spara och effektivisera. Men den demokratiska förlusten skulle knappast uppväga de sparade kronorna.
Däremot finns en enorm potential för alla ledamöters möjlighet att kommunicera fullmäktigearbetet till medborgarna. Det är väl känt och accepterat att det bara är några få i varje partigrupp som för partiets talan i olika frågor.
För den skull är inte de övriga överflödiga, deras erfarenheter och synpunkter bidrar såklart till partiets ställningstaganden i olika frågor. Men denna resurs skulle också kunna användas på andra sätt. Till exempel genom att skriva rapporter både inför, under och efter mötena. Man kan kommunicera via bloggar, Facebook, hemsidor och insändare i tidningarna.
På det sättet skulle fler politiker få plats i det offentliga samtalet, plus att de olika partiernas arbete skulle bli mer synligt.
Jag vågar nog påstå att arbetsbördan är tämligen ojämnt fördelar i de flesta partigrupper.