Brytningstid för Nordkalk?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var det andra tråkiga beskedet på kort tid, som påverkar arbetsmarknaden på norr. I förra veckan förvarnade Nimbus de anställda på Gotland om att kärva tider väntar.
På GA:s webb, helagotland.se, uppstod en infekterad debatt i går apropå nyheten om Nordkalk. Somliga beklagade att norra Gotland riskerar att bli av med många arbetstillfällen. Andra gladde sig åt inskränkningar i en verksamhet de ser som rovdrift.
Det finns en tendens att betrakta Nordkalk, och andra företag i stenindustrin, som utbölingar som undan för undan tuggar i sig Gotland och stjäl ön bit för bit. Det tycker jag är oseriöst. Ytan för det planerade kalkbrottet i Bunge utgör inte en hundradel av Gotland. Inte ens en tusendel. Det rör sig om en halv promille, ungefär. För kalkbrytning fram till år 2035.
Brottet blir ett stort sår i naturen. Klinthagentäkten är ingen skönhet i dag. (Därmed inte sagt att den inte kan bli det i framtiden, när brytningen där är avslutad.) Men kalken används för att rena industriella processer, bland annat inom stålindustrin. Den kommer också till nytta i miljövårdsprodukter. Någonstans måste kalken komma ifrån.
Kanske borde jag skriva här om att vi behöver en rejäl debatt om stenindustrins framtid på Gotland. Det gör vi naturligtvis, men jag är inte säker på att det hjälper på vägen fram mot någon slags konsensus. Ju längre debatten pågår, desto mer polariserad verkar den bli.