Malmö har drabbats av en serie mord. I vår väntar också rättegången mot den misstänkte serieskytt som suttit inläst sedan hösten 2010. Malmö framställs som Sveriges våldsammaste stad. Och enligt somliga "analyser" är detta ett resultat av enkel geografi. Malmö ligger närmast kontinenten. Från den otäcka europeiska kontinenten liksom väller den otäcka brottsligheten och vapnen över bron och över gränsen, in i Sverige och framför allt Malmö.
I så fall är det ju inte mycket polisen stat och samhälle kan göra åt saken. Det är som med tidvattnet. Man flyttar på sig eller sveps med.
Men stämmer det? Är Sverige i grunden en gullig idyll som liksom översköljs av utifrån kommande ondska?
Nej, vad brottsligheten beträffar är Sverige ungefär som andra länder.
Det är svårt att göra rättvisande internationella jämförelser, då det lät blir att jämföra äpplen och päron. Men det är klart att exempelvis Brottsförebyggande rådet (Brå) ändå försöker. Och vad Brå gång på gång kommer fram till är att risken för att utsättas för brott inte skiljer sig särskilt mycket mellan olika länder.
När Danmark återinförde sig gränskontroller vid gränserna till Sverige och Tyskland hänvisade man också till att man ville skydda Danmark mot utifrån kommande brottslighet. Och det hade lika dåligt stöd i fakta som "analyserna" om Malmö.
Men visst är det mer än en smula ironiskt att Öresundsförbindelsen utmålas som importväg för kriminalitet på båda sidorna av sundet. Är det så att kriminaliteten liksom uppstår mitt på bron, ur tomma intet, och sedan sprider sig i båda riktningarna?
Är det ens korrekt att Malmö är särskilt brottsdrabbat? Båda ja och nej. Visst ligger storstaden Malmö i tätstriden om flest brott per capita. Tillsammans med Stockholm. Det är illa nog, men det föreligger alltså ingen artskillnad. Mer än möjligen i ett avseende. Gangstermorden, de som är relaterade till organiserad brottslighet, är enligt Brå fler i Malmö.
Den organiserade brottsligheten behöver bekämpas och Malmöpolisen behöver ta kontrollen över stadsdelar som man i princip lämnat därhän. Men det är inte närheten till kontinenten som är problemet.
På Gotland är vi många som önskar oss förbindelser till den andra sidan Östersjön. Men jag måste medge att jag hört dem som oroar sig över konsekvenserna. I exempelvis en färjeförbindelse ser de ett hot om att brottslighet ska skeppas över från Baltikum.
Jag tror dessa farhågor är klart överdrivna. Och som den pågående knarkhärvan visar så är ju inte alla laglydiga änglar på den här sidan vattnet heller. Det är inte främst importerade brottslighet vi ska oroa oss för, utan den hemtillverkade.