Skolan behöver arbetsro. Det är en ofta använda fras i skoldebatten. Och den är sann. Ja, den är till och med sann i mer än ett avseende. Visst behöver skolan fredas från vidlyftiga experiment och omkastningar. Men framförallt är det skolans elever som behöver arbetsro. För att de ska få det behöver skolan mer av ordning och reda. En dräglig arbetsmiljö som tillåter lärande under rimliga former.
På ett uppslag i kulturdelen i Dagens Nyheter i går skrev journalisten och författaren Thomas Petersson om sina erfarenheter från en termin som högstadielärare i en av Stockholms södra förorter. Artikeln kan läsas här: http://goo.gl/kwmxZj
Till att börja med är han förvånad över hur lätt han fick jobbet, trots att han egentligen inte är kvalificerad.
Men allt var inte bättre förr. För trettio år sedan fick jag själv tjänst som lärare en termin i ett miljonprogramsområde i Jönköping. 18 år gammal och helt okvalificerad direkt från gymnasiet. Eleverna i exempelvis min klass med allmän matte nian var inte överdrivet studiemotiverade. Att undervisa där var ett uppdrag jag naturligtvis aldrig borde ha fått. Men jämfört med Thomas Peterssons erfarenheter från en skola vårterminen 2014, så ter sig mina trettio år gamla minnen som från en ren idyll.
”Den första veckan känns det omöjligt att hålla någon form av ordning, få eleverna att lyssna och visa respekt. Hela havet stormar och till en början lägger jag hela ansvaret på mig själv.
Det blir några svåra dagar och nätter och jag vill kasta in handduken. Ge upp. Jag är en usel lärare och människa.
Mitt brutala uppvaknande ska pågå under hela min tid på skolan.
Händelse läggs till händelse och allra mest slås jag av elevernas attityd och avsaknad av respekt. Bristen på elevansvar, och bristen på regler och konsekvenser från lärarnas och skolledningens sida. En del har ytterkläderna på sig under lektionerna, mössor och jackor. Elever kommer och går, lite hur som helst. Tuggummin tuggas. Elever brottas med varandra. Hög musik på. Några dansar på borden. Ögon stirrar stint in i mobilerna. Spottloskor på golvet. De skriker. Brölar. Okvädingsord riktas mot katedern.”
Så här illa är det naturligtvis inte i alla skolor. Men bristande arbetsmiljö och dålig ordning är ett generellt problem. Och det är den viktigaste anledningen, tror jag, till att svenska skolelever inte presterar bättre i internationella kunskapsjämförelser.
Det finns många olika anledningar av varierande vikt som man kan anföra som förklaringar till problemet. Även utanför själva skolans väggar. Men det är ändå inom skolans väggar som problemen måste åtgärdas och ordningen återupprättas.
Om skolans arbetsro är viktig, så är arbetsro i skolan ännu viktigare. Då krävs det att lärarna får och vill återerövra kontrollen i klassrummen. Man måste förvänta sig att eleverna visar respekt för varandra, för läraren och för skolan. Och när denna respekt brister så måste det få konsekvenser.
När skolan inte kan upprätthålla ordning så är det ett svek mot alla elever. Men jag är rädd att skolan fungerar som sämst där behovet av ordning och tydlighet är som störst, för elever från hem utan studievana.