Ledare: Broderskaparna borde tänka om

"Människor som kommer ur en annan kulturell bakgrund har inte haft samma tid att processa frågan som de gamla svenskarna har gjort". Så kommenterar Broderskapsrörelsen ordförande Peter Weiderud kritiken mot att hans styrelse godkänt ett muslimskt socialdemokratiskt manifest där sexuella minoriteters rättigheter uteslutits, fast de fanns med i versionen för kristna broderskapare.

Weideruds påstående om att människor som kommer från muslimska länder inte kan förväntas vara lika toleranta som svenskar mot homosexuella får inte stå oemotsagt.

Traditionellt har den muslimska världen inte haft en lika avståndstagande inställning till homosexualitet som den kristna har haft. Samtidigt var det inte länge sedan som såväl kyrka som vetenskap i vår kultursfär var enade i sitt fördömande av homosexualitet.

Det finns ingen historisk grund för att påstå att muslimer genom sin bakgrund skulle kunna förväntas vara mindre toleranta än kristna. Dessutom kan man utgå ifrån att många av de svenska muslimerna lämnade sina gamla hemländer just på grund av sviktande tolerans. Därför är det orättvist av de kristna socialdemokraterna att klä på dem sådana åsikter.

Peter Weiderud och de broderskaparna är inga rasister. Men precis som mycket av svensk vänster grundar de sin världsbild i sekelgamla rasistiska antaganden. Man förutsätter att muslimer ska vara sämre än kristna på att vara toleranta gentemot personer med en annan sexuell läggning. Enligt Svenska Dagbladet har Weiderud gått så långt att han sagt att vi i Sverige "behöver lära oss att leva med fler än ett värdesystem samtidigt".

Svenska Dagbladet frågar retoriskt om det är möjligt att vara socialdemokrat med ett sådant synsätt. Svaret torde vara nej. Ordet socialdemokrat signalerar en samhällssyn där man vill att alla människor ska omfattas av samma rättigheter och skyldigheter. Det är svårt att kombinera med ett samhälle byggt på värderelativism.

Broderskapsrörelsens förvirring är typisk. De skickar mycket olika signaler. Vad gäller egentligen? Är HBT-personers rättigheter inte lika okränkbara som alla andras? Och varför skulle det var mer legitimt att ifrågasätta tolerans från ett muslimskt perspektiv än ett kristet?

På bloggen "Kristen Vänster" spår Weiderud att huvuddelen av landets muslimer känt sig kränkta av Wilks rondellhundar. Är inte det en väl vågad gissning? Weiderud tror förmodligen inte att huvuddelen av Sveriges kristna kände sig kränkta av Ecce-Homo utställningen. Varför skulle det vara skillnad?

Broderskapsrörelsen skulle göra rätt i att anta att muslimer inte är särskilt annorlunda än kristna. I ett öppet samhälle ska bekännare av olika religioner omfattas av samma rättigheter, skyldigheter, förväntningar och krav.