I Centerpartiet kandiderade tre stycken till partiledarposten. De tre blev sedan ordförande och första och andra vice ordförande. Och från utsidan går det åtminstone inte att se något av kvardröjande bitterhet.
I Kristdemokraterna är det istället partiets andre vice ordförande (Mats Odell) som utmanar ledaren Göran Hägglund. Och Odell sparkas i valberedningens förslag ut ur partistyrelsen.
Kristdemokraterna är sammanfogade av flera olika sinsemellan tämligen olika grupperingar. Göran Hägglund representerar väl dem som ligger närmast mittfåran i svensk politik. Hans kristdemokratiska parti kan tilltala fler än Mats Odells version. Men det är också ett parti som är mycket likt de andra partierna i alliansen, och får därmed svårare att motivera sin existens. "Vi är lite lite snällare och mesigare än de andra" är ingen vinnande profilering.
Göran Hägglund har dessutom misslyckats med att infria förväntningarna på honom. Under över sju år som partiledare borde han ha kunnat ta sig från ny och lovande till rutinerad och framgångsrik. Men det vill sig inte. Kanske därför att profilen är för avslipad. Och med valberedningens nya förslag är det just de (i detta avseendet) slipade som tar över.
Är det Göran Hägglund eller Mats Odell som kan ta partiet tillbaka till de nivåer det befann sig på under Alf Svensson. Svaret är väl tyvärr: Ingen av dem.