Anders Thomasson är knappast ensam om att inte vara påläst på orsakerna till att det råder ojämställdhet mellan könen eller vilka mekanismer som skapar ojämställda organisationer.
Det ÄR däremot frapperande att på just hans position inte veta bättre och det är inget konstigt att det blir upprorsstämning när denna brist på kompetens ligger till grund för bedömning av andras kompetens.
Ingen har påstått att Anders Thomasson har något emot kvinnor på ledande positioner. Ingen har påstått att Anders Thomasson tycker att kvinnor är sämre chefer.
Det anmärkningsvärda är att han säger att kvinnor väljs bort när kompetensen ska mätas. Och det ÄR inget missförstånd eller elakt vinklat citat. Han säger samma sak men på olika sätt under ett helt dygn.
Först när han får propåer från Svenskt Näringslivs ledning kommer en ursäkt som dessutom inte är en ursäkt för vad han sagt utan hur det kan ha "upplevts" av vissa.
Det är alltså inte uttalandet som var fel utan hur det upplevdes.
I lördags använde Jenny Persson i sin krönika utrymmet till en sorts konstnärlig installation. Hon skapade en organisk bild som var talande, humoristisk och träffsäker.
De flesta fattade och fick en tankeställare. Men några såg inte bilden utan läste bara namnen och när de inte kunde angripa själva budskapet (för vilket var det egentligen?) riktade de in sig på alla namn som inte var med.
"Installationen" levde därmed vidare på nätet och det är både underhållande och talande. För ska man peka ut enskilda kvinnor då ska banne mig alla vara med annars är man nedsättande mot vissa kvinnor och ser sig själv som förmer.
När en enkel lista med kvinnonamn kan provocera somliga så till den grad att de blir arga på riktigt, då är det inte konstigt att det blir svårt när dessa kvinnor vill ta plats i verkliga livet.
En annan konsekvens av "Andersuttalandet" är att man anser det nödvändigt att ta upp frågan om kvotering. Ingen av alla som reagerat på Anders uttalande har nämnt ordet kvotering.
Personligen tycker jag att det är enklare och smidigare att helt enkelt se till att rekrytera brett och anställda den med de bästa kvalifikationerna, både formella och informella. Problemet är ju att det nästan aldrig går till så. Kaka söker maka är modellen och med kompetens menas oftast manlig kompetens. Söker man manlig kompetens är det inte så troligt att man hittar en kvinna.
Och ska man uttala sig om kvotering så är det ju bra om man vet hur det fungerar. Att det handlar om att när två sökande uppfyller kompetenskraven (har tillräcklig kompetens) ska man välja den underrepresenterade gruppen. Det handlar inte om att plocka in random kvinna från gatan. Det största arbetet är att öppna rekryteringar för att få kvinnor att söka, det andra är att se till att de stannar. Att de ska slippa uppmaningar att "bära något urringat" vid ett kundmöte på kvällen. Till exempel.
Bristen på jämställdhet beror inte på slumpen.
Alla kvinnor är inte bra chefer lika lite som alla män.
Det handlar som sagt om att välja den bäst lämpade, och det borde, rent statistiskt, vara en kvinna oftare än vid var tionde rekrytering.