Jag är en i grunden väldigt optimistisk människa, som aldrig vill ge upp hoppet om en bättre framtid. Det är därför jag tror på socialdemokratiska värderingar som rättvisa, frihet och solidaritet. Och att vi når längst och bäst för flest om vi tillsammans ordnar trygghet och säkerhet.
Den styrande ekonomiska världsordningen, kapitalismen, har sina fördelar och nackdelar. För att den ska fungera måste den politiska demokratin styra skarpt och sätta gränser för den profitjakt, som är själva kapitalismens livsnerv och drivkraft.
Under 1900-talet lyckades Socialdemokraterna i Sverige och Norden någorlunda sätta ramar för kapitalismens härjningar. Men under slutet av 1900-talet blev även Socialdemokraterna marknadstroende och privatiserade alldeles för mycket. Sedan har de borgerliga med Svenskt näringsliv och Moderaterna fortsatt och jobbat vidare på politikens abdikation och att släppa fram vinstmaximeringen som princip och drivkraft inte bara i varutillverkning, utan även i det som skattepengarna går till, nämligen skola, vård och omsorg.
Det ska bli billigare och bättre med privata alternativ, säger Moderaterna. Det finns det inga vetenskapliga bevis för, säger en jättestor undersökning, som det näringslivssponsrade SNS gjorde. Då blev det ett himla liv och istället var det medborgarnas och kundernas valfrihet att välja sjukvård och äldreomsorg, som var den stora fördelen med privata alternativ. Men vilken valfrihet har den dementa äldre att välja bort Carema och flytta till ett anständigt boende med människovärdig omsorg?
Det som gör mig extra deppig är att det inte finns någon politisk motkraft till profitjägarnas politik. Ett skadeskjutet Socialdemokraterna med en partiledare på förlåtelseturné och där de interna striderna verkar viktigare än formandet av en stark opposition och en framtidspolitik.
Vem kan ta upp de socialdemokratiska värderingarna och forma en slagkraftig politik som ger människorna framtidstro igen. Idag finns ju bara plats för starka människor som har bra utbildning och välbetalda jobb. Inkomstklyftorna ökar och barn och unga far illa. De sociala broarna som sjukförsäkring och a-kassan är sönderskjutna av Moderaterna och barnfattigdomen ökar. På Gotlands tvingas Socialdemokraterna montera ner öns välfärd på Moderatregeringens uppdrag.
Kan ingen politisk kraft kanalisera den ilska och den förtvivlan som sprider sig i vårt välfärdssamhälle i nedmontering? Kan Socialdemokraterna återuppstå eller måste ett nytt parti växa fram?