Trafikverket redovisar glädjande preliminär statistik över antalet dödsoffer i den svenska trafiken under 2010. Det är en rejäl minskning från nära 500 trafikdödade år 2007 till dagens preliminära siffra på 270. Även antalet allvarligt skadade har också minskat. Men trots den positiva utvecklingen måste målet ändå vara att uppnå den så kallade "nollvisionen", vilket innebär att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken.
Trafikskadorna är ett av de största folkhälsoproblemen i Sverige, men också ett av de mest underskattade. Hur kan vi acceptera detta år efter år? Med bättre bilar och säkrare vägar borde olyckstalen sjunka betydligt snabbare än de gör. Vad orsakerna till denna motsägelsefulla statistik kan vara är svårt att peka på. En kan man finna hos förarna och det ökade aggressiva körsättet i kombination med dåligt omdöme och för höga hastigheter.
Trafikfrågor är något som alla har åsikter och en egen uppfattning om och det är kanske det som är orsaken till en del av trafikproblemen. Signaturen "En bilist" tyckte till exempel en gång bland annat så här i en tidningsinsändare: "Så länge det är min bil, mitt körkort, mitt liv så kan jag välja om jag vill köra lite för fort, även fast det är olagligt!".
Mentaliteten att jag själv avgör vad som är rätt eller fel i trafiken kan aldrig förbättra samspel och säkerhet. Alla har ju inte samma syn på just vad som är rätt och fel och då blir det lätt både snurrigt och farligt. Känns faktiskt som att anarkin lurar runt hörnet.
En tjänsteman på Regeringskansliet uttalade en gång följande kloka tankar: "Visst kan man alltid tycka att Trafikverket borde få mer pengar, men det viktigaste är att få igång en attitydförändring. Alla vet att man ska vara nykter i trafiken och hålla hastighetsgränserna, men ändå bryter många mot reglerna."
Just det, hur säkra vägar vi än bygger kan de aldrig balansera upp en omdömeslös körning. Hoppas nu att vi nästa år får se ännu positivare siffror i olycksstatistiken.