LEDARE
Så länge regeringen inte agerar mer kraftfullt för att motverka arbetslösheten och utförsäkringarna kommer Socialdemokraterna förmodligen att öka sitt väljarstöd. Även om lösningarna är vaga så skickar viljan att göra något åt saken viktiga signaler.
Man kan väl ana att regeringen kommer med mer aktiva förslag närmare valet, så fungerar politiken när man sitter på makten och måste göra mer än bara lova runt, och det har inget med partifärg att göra.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och LO firade i går 1 maj. Där utlovades det från många parker, torg och talarstolar att ungdomsarbetslösheten skulle utrotas om de röda partierna vinner nästa val.
Argumentet för 90-dagarsgarantin är svårt att bemöta, istället för att vägra ge någon hjälp förrän 90 dagar har gått, lovar (S) att hjälpen ska komma innan 90 dagar har gått. Vad väljer man?
Så löftena och målsättningarna är inte mycket att säga emot, det är politiken hur man tänker ta sig dit som inte stämmer med det man lovar.
För nu är det ju inte så att Alliansregeringen har några andra mål, den vill också ha människor i arbete och motarbeta de stora kostnaderna, både ekonomiska och personliga, för försörjningsstödet.
De omställningar som har gjorts har haft som syfte att öka incitamenten för att jobba. Man ska inte stängas ute från arbetsmarknaden för evig tid för att man blir sjuk eller arbetslös.
Men när det inte finns några jobb att vare sig söka eller få, måste detta vara det högst prioriterade målet: jobbskapande åtgärder.
Och det är här som S, V och LO blir de trovärdiga svaren skyldiga.
När man ser det som ett svek att regeringen har lyssnat till företagen, det anges som ett exempel på otillbörligt lobbyarbete, då blir det konstigt.
Var ska jobben skapas?
När regeringens satsningar kritiseras för att de har ”gått till arbetsgivarna” så undrar man åter: varifrån ska jobben komma?
Den politik som Socialdemokraterna vill gå i täten för att driva igenom handlar om ökade kostnader med 30 miljarder för företagen. I deras värld är det inom den offentliga sektorn som jobben ska skapas. Gudarna ska veta att det behövs fler händer i skolan, i vården och i omsorgen. Men varifrån ska deras löner komma?
Och så har vi det här med skattesänkningarna. De återkommer i alla sammanhang och på alla nivåer som den enskilt största, och ibland enda, förklaringen till arbetslösheten och att pengarna inte räcker till den välfärd vi vill ha.
Ändå är (S) själva för både de genomförda jobbskatteavdragen och det planerade femte.
Hur går det ihop?
Ska skattehöjningarna komma som en överraskning när man vunnit valet? Förutom skattesmällarna på svenska företag?
Regeringen har mycket att bevisa för att visa att man har idéer och kraft att genomföra dem.
Men det har också de partier som gör anspråk på makten i nästa val.