Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När Göran Hägglund klev upp i talarstolen i Almedalen i går, så hade kristdemokraterna samma dag, för tredje mätningen i rad, fått under fyra procent i Demoskops opinionsundersökning.Det är lika bra jag säger som det är. Det är obegripligt för mig.Ja, ja. Jag vet. Partiet har plågats av en intern abortdebatt. Jag vet att de dras med en begynnande svekdebatt om bensinskatten. Jag vet att grupper av värdekonservativa börjat känna sig hemlösa.Och visst, omvälvningarna inom det borgerliga landskapet, när moderaterna började röra sig mot mitten, har gjort det svårare att finna självklara frågor och positioner.Men ändå. Göran Hägglund är en bra partiledare. Han är rak, trevlig och har humor. Han var faktiskt imponerande trygg i sin roll på gårdagens presskonferens, trots ett utsatt läge. Och är han ju smålänning (även om han växte upp i Bengtsfors).På sätt och vis är han framgångsrik. Det var många som trodde att partiet skulle gå under när Alf Svensson pensionerade sig. Så blev det inte. Ur den synvinkeln var valresultatet i höstas en positiv överraskning.Men potentialen borde vara mycket större än i Demoskopundersökningen (3,4 procent). Kanske var det för att försöka vända den tråkiga trenden som Göran Hägglund som enda borgerliga partiledare bestämde sig för att komma till Almedalen. Han hade verkligen något att vinna här. En chans att marknadsföra sig själv och sitt parti.Tog han den chansen? Ja och nej. Han höll ett bra tal, som innehöll både allmänpolitik och nedslag i angelägna sakfrågor, som krisen i den svenska psykvården. Han missade heller inte att ta hem en av partiets profilfrågor, fastighetsskattens avskaffande. Visst, han är inte lika hemma i talarstolen som på presskonferensen. Han skulle vinna på att förhålla sig friare till sitt manus och ta mer plats själv.Men även om talet var bra så var det inget linjetal. Det gav inte konturerna av en ny och starkare kristdemokrati. Man skulle kunna kalla det för "allmänborgerligt" och lite profillöst.Jag tror inte kristdemokraterna vinner på att sudda ut sin identitet och bli ett parti som vem som helst kan rösta på. Så blir man väljarnas andrahandsalternativ.Jag tror kristdemokraternas framtid tryggas genom att man odlar sin särart. Vägen till framgång går varken vänster eller höger om moderaterna eller något av de andra borgerliga partierna. Partiets framgångar har inte uppstått därför att man positionerat sig "rätt" på vänster/höger-skalan och mutat in ett segment. När partiet äntligen vann väljare var det därför att man stod utanför den endimensionella svenska skalan, och försvarade värderingar som resten av partipolitiken hade övergivit.
