LEDARE
Staten sätter nu press inför upphandlingen av ny gotlandstrafik genom att i höstbudgeten avsätta 4,5 miljarder kronor för inköp av statliga båtar i det fall upphandlingen inte faller väl ut.
Bakgrunden är erfarenheten att konkurrensen i tidigare upphandlingar varit dålig för att inte säga obefintlig.
Enligt skrivningen i propositionen ska färjorna ställas till ”en eller flera transportörers förfogande”. Det är alltså tillgången på fartyg anpassade för trafiken som garanteras i det fall upphandlingen inte fungerar, det betyder inte att staten ska stå för driften.
Genom att ha denna back up sätts större press på dem som lämnar anbud på ett annat sätt än om alla vet att det troligen bara finns en aktuell operatör som därmed får stora fördelar i ett förhandlingsläge.
Bilden av Gotlandsbolaget som det giriga bolaget som totalt ger tusan i gotlänningarnas behov av fungerande transporter och som fifflar med statens bidrag har flitigt målats upp av motstående intressen.
Avskrivningstiden för färjorna (10 år mot mer vanliga 20) är den stora stötestenen där kritikerna menar att det är ett trick för att dölja vinsterna och låta dem försvinna ner i ägarnas fickor. Gotlandsbolaget förklarar å sin sida att fartygen är inköpta för den speciella trafiken och att värdet på dem är synnerligen osäkert när avtalen löper ut.
Om staten skulle stå för båtarna försvinner detta frågetecken och misstankar om tricks med avskrivningstiderna.
Med tanke på att avskrivningstiden för Gotlandsbolagets befintliga fartyg löper ut 2013 borde det få tydliga effekter i bolagets bokslut redan nästa år. Till tidningen Affärsvärlden som hade ett långt reportage om Gotlandsbolaget/Destination Gotland i somras, säger Gotlandsbolagets vd, Håkan Johansson att det handlar om 50 miljoner per båt och år som direkt kommer att påverka rörelseresultatet.
Det borde således finnas utrymme för ganska stora prissänkningar för icke-gotlänningar inom pågående avtalsperiod.
Å andra sidan har Håkan Johansson helt rätt när han i samma tidning konstaterar att: ”Om nu avkastningen är så god som vissa hävdar tror jag vi skulle få se fler anbud än vad vi gör”.
Färjorna som byggdes i Kina för 10 år sedan kostade 550 miljoner kronor styck. Enligt uppgifter i artikeln i Affärsvärlden kostar nya fartyg i dag tre gånger så mycket, alltså cirka 1,5 miljarder kronor styck.
Det stora frågetecknet för ett scenario med statliga båtar är självklart vilken typ av fartyg staten väljer att bygga. Men man får väl utgå från att de ska klara de minimikrav staten själv satt upp i upphandlingen.
Nu finns i alla fall statliga färjor på bordet som ett konkret alternativ och inte bara ett hypotetiskt ”hot”.
Det är bra.