LEDARE
Centerpartiets stämma i Karlstad inleddes i går med att partiledaren, Annie Lööf, höll sitt kanske bästa tal någonsin. Efter två år som partiledare och minister har Annie Lööf visat att hon är uppgiften mogen och att hon knappast är en dununge utan tvärtom en tuff och envis förhandlare i regeringen.
Men bedömer man henne utifrån normen: medelålders man i grå kostym, så passar hon ju inte in. Det är denna norm som gör att många drar slutsatsen att en ung kvinna i snygga kläder och höga klackar inte kan matcha kostymerna.
Så långt har vi kommit i världens mest jämställda land.
Vid sidan om striden mellan S och M är det Centerpartiet som är det mest intressanta i svensk politik både i nyhetsflödet och den politiska debatten. Många är kallade att utfästa råd och rekommendationer om vilken riktning partiet ska ta och vilka frågor det ska ägna sig åt.
Annie Lööfs känga till Timbro var en tydlig signal om att partiet inte har någon anledning att ursäkta sig när det handlar om sin landsbygdspolitik. Perspektivet på landsbygden som en egen sfär i behov av konstgjord andning för att finnas som något slags friluftsmuseum för rekreation av stressade stadsmänniskor delas av många som med nyvaknat intresse insett att det också finns väljare där.
I kommentarerna efter talet sades det också att Annie Lööf nu stängt dörren för ett eventuellt samarbete med (S). Den dörren stängdes dock av ett annat Löv nämligen Stefan Löfven när hans plan attt kicka C ur riksdagen avslöjades.
Annie Lööf lyfte också en annan intressant aspekt om (S) och det är deras oförmåga till lokala initiativ och handlingskraft i de kommuner de har majoritet. (S) är ett starkt centralistiskt parti där alla direktiv kommer uppifrån.
Centerpartiet är som bekant inne på sin tredje kvinna som partiledare och det är glädjande att se att partiet nu vill jobba för en jämställd arbetslinje. Pragmatiska lösningar är alltid bättre än tvingande åtgärder där staten sätter sig över individens möjlighet att själv bestämma hur man ska ordna sitt liv.
Nu handlar jämställdhet, liksom många andra frågor, inte uteslutande om att bara välja att vara en jämställd familj. Det handlar om ekonomi, logistik och andra faktorer som tyvärr än i dag värderar mäns och kvinnors karriärer och arbete olika.
Att då skapa ekonomiska incitament genom en fördubblad jämställdhetsbonus både för uttag av föräldraledighet och vab-dagar, ger möjligheter att hjälpa familjer på traven att bli mer jämställda.
Särskilt viktigt att jobba för kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden är det i en tid då många lobbar för att föräldrar skadar sina barn för livet om de (läs mammorna) jobbar medan barnen är små och att förskolan är typ det värsta man kan utsätta sina barn för.