Bra att partiernas listmakt minskas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vid första anblicken ser personvalssystemet ut att fungera. 16,3 procent av riksdagsledamöterna är personvalda. I landets kommunfullmäktige är det ungefär likadant och i landstingsfullmäktige är hela 26,4 procent inkryssande. Men kruxet är att de allra flesta hade kommit in i alla fall.
Om man tittar på hur många som kryssats in från icke valbar plats på listorna förändras bilden drastiskt. Då toppar landstingen med 3,6 procent. I kommunerna rör det sig om knappt en procent och i riksdagen är det endast sex av 349 ledamöter som bröt sig ur partiernas rangordning. Så mycket för personvalet alltså.
Partiernas makt över listorna är en förklaring till den kritik som ofta hörs om anonyma riksdagsledamöter som går i regeringens eller oppositionsledningens ledband. Men snart blir det ändring. Inom några veckor kommer regeringen att lägga fram en proposition som lutar sig mot Grundlagsutredningens förslag från i fjol. Ett av förslagen är att sänka spärrarna i riksdagsvalet från dagens åtta procent till fem.
Hur kommer det sig att spärren i riksdagen ligger på åtta procent, kan man undra? Det är inte några djupare tankegångar som ligger bakom den nivån, utan krasst kompromissande mellan partiernas olika positioner. När personvalet skulle sjösättas vill några ha höga spärrar, andra låga, åtta procent låg någonstans nära mitten av spannet och så fick det bli.
Reformen som nu är på väg att genomföras, men som inte kommer att vara på plats förrän efter valet 2010, innebär att det blir lättare för kandidater att kryssa sig in i riksdagen. Annorlunda uttryckt, partiernas listmakt försvagas. Det är en utveckling värd att välkomna. På så vis kan banden mellan väljare och valda förstärkas. Medborgare kan i större utsträckning känna att politikerna är deras företrädare, inte anonyma makthavare som går i flock.
Ökat inslag av personval är bara en av flera reformer som väntar. Men trots att grundlagsutredningen fick tämligen fria tyglar att föreslå förändringar om hur Sverige borde styras rör det sig om måttfulla korrigeringar. Det blir så av nödvändighet eftersom det finns en poäng i att konstitutionella reformer blir välförankrade. Men nog borde de etablerade partierna mäktat med att tänka längre om den lokala demokratin än att underlätta för kommunala folkomröstningar och tillåta lokala nyval. Skilda valdagar hade varit ett bra sätt att lyfta fram betydelsen av den kommunala politiken som nu lever i skuggan av rikspolitiken.
I och med att grundlagsutredningens förslag blir verklighet lär det inte bli tal om några ytterligare konstitutionella reformer i närtid. Men det är likaväl nödvändigt att hålla debatten levande.