LEDARE
Våren 2012 började Gotlands tingsrätt lägga ut de så kallade ”uppropslistorna” på sin hemsida. Det är listor på dagens mål i tingsrätten där man kan se vilket brott det gäller och vilka parterna i målet är. Listorna är offentliga och är anslagna i tingsrättens entré.
Men när samma uppgifter läggs ut på internet blir det plötsligt en sorts allmän publicering och sedan GT gjorde känt att listorna lades ut har ärendet prövats på initiativ av Datainspektionen. Under tiden har man stoppat publiceringen av listorna.
Lagman Mikael Mellqvist har hela tiden försvarat publiceringen som av Datainspektionen ansågs strida mot personuppgiftslagen samt vara kränkande för de personer som är misstänkta, men ej dömda, för brott. Mellqvist har begärt och beviljats överprövning av Datainspektionens beslut hos Högsta Förvaltningsdomstolen.
Det är bra att frågan prövas så långt det går för att få klarhet i var gränserna går.
Att något är offentligt betyder inte att det kan eller bör publiceras i en vid krets. Detta är frågor vi i olika medier diskuterar dagligen och det finns ganska klara regler för vad som ska publiceras och inte även om varje fråga bedöms för sig.
Allmänintresset ska väga tungt och här finns en viktig distinktion, allmänintresse och nyfikenhet är inte samma sak. Men alla håller inte med om detta.
På Facebook och andra sidor på internet finns många sidor som har som enda syfte att publicera identitet på misstänkta brottslingar.
Det är inte bara främlingsfientliga intressen som bara avslöjar misstänkta med utländsk härkomst. Pedofili och djurplågeri är brott som många anser vara så vedervärdiga att de som misstänks för dessa har förbrukat sin rätt att vara anonyma.
Alla skriver nog under på att brotten är vedervärdiga men sen slutar frågan vara enkel.
Man ska veta att vem som helst kan polisanmäla vem som helst för vad som helst. En polisanmälan är offentlig. När ärendet gått till åtal är saken lite annorlunda, då finns det så starka misstankar att en åklagare är säker på att den misstänkte kan dömas. Men fortfarande finns möjligheten att den åtalade faktiskt är oskyldig, eller att det inte går att bevisa hens skuld.
Nästa steg är om någon döms för brott. En fällande dom är en avgörande faktor för ett beslut om publicering eller inte i till exempel en tidning. Är personen offentlig finns ibland skäl för publicering men det är ändå inte en automatisk konsekvens. Är däremot personen folkvald så ska det finnas mycket starka skäl att inte publicera.
En tingsrätt har inga sådana publicistiska överväganden, om något anses offentligt så görs inga undantag utifrån personliga förhållanden.
Den som är intresserad kan få tillgång till uppgifter om både polisanmälningar, åtal och rättegångar även om de inte läggs ut på nätet.
Allmänhetens rätt till insyn fungerar alltså utmärkt som det är. Och därmed också behovet av att stilla sin eventuella nyfikenhet.