Det byggs för lite, det kan vi nog vara överens om, nästan alla. Men hur mycket för lite? Hur stor är bostadsbristen?
Det är svårare att svara på. Bostadsköerna ger liten eller ingen ledning. De flesta som köar efter bostäder söker något som är betydligt billigare än en nybyggd hyreslägenhet. De vill ha en billigare och äldre hyresregerad bostad.
En eftertraktad hyreslägenhet i Visbys innerstad till en överkomlig hyra – till en sådan bostad kan man rada upp jättelika köer. Men hur relevant är det, när det gäller en sådan begränsad och reglerad tillgång?
Gotlandscenterns Eva Nypelius är ordförande för programberedningen för ökat bostadsbyggande inom Sveriges Kommuner och Landsting. I den egenskapen skrev hon en debattartikel i gårdagens Svenska Dagbladet, tillsammans med företrädare för alla riksdagspartier (utom Sverigedemokraterna). Detta med anledning av den slutrapport som beredningen presenterade i går.
Denna blocköverskridande beredning har lyckats ena sig om några klart intressanta förslag. Exempelvis föreslår man att länsstyrelsen bara ska få möjlighet att yttra sig om en ny detaljplan vid ett tillfälle under planprocessen – och detta i ett tidigt skede. När processen fördröjs på grund av att man väntar på nya yttranden från länsstyrelsen så leder det till avsevärda fördyringar.
Beredningen föreslår också en utredning av varför byggkostnaderna stiger som de gör. Visst är det tankeväckande om det är som de påstår – att den billigaste Volvon i dag skulle kosta 700 000 kronor om bilpriserna hade utvecklats byggkostnaderna sedan 1980-talet. Inte minst som bilarna samtidigt har blivit oerhört mycket bättre sedan 80-talet.
Men jag hoppas att jag är ursäktad om jag inte är överdrivet optimistisk om vad en sådan utredning kan leda till. Byggkostnaderna har debatterats så länge jag kan minnas, men det tycks de inte ta någon notis om.
På en punkt blir det tydligt hur beredningen begränsar sig. Den föreslår en översyn av bostadsbyggandets finansiella förutsättningar och pekar speciellt på hur flyttskatten hämmar rörlighet och effektivitet på bostadsmarknaden.
Hur lyckas beredningen ta upp detta problem utan att ens nämna hyresregeringarnas oerhört skadliga inverkan på bostadsmarknaden?
Hyresregeringarna tycks vara helt tabu. Det finns ledande politiker som problematiserar dem. De har det gemensamt att de har lämnat eller står i begrepp att avsluta sina politiska karriärer.
Sveriges kommuner äger stora och hyresledande bostadsbolag. När en beredning från Sveriges Kommuner och Landsting skriver debattartikel om dålig rörlighet på bostadsmarknaden så borde de väl ha åtminstone något att säga om detta?